Collin: Sverige bör lära sig av Marocko

Robert Collin

När Vägmyndigheterna i Saudiarabien byggde vägen från Röda havet till Abha i den sydligaste delen av landet hade man glömt bort "hundraårsregnet".

Vägen var verkligen stilig. Bred och fin och med tretton broar slingrade den sig längs en i det närmaste uttorkad floddal från kusten upp till Abha på 2 200 meters höjd över havet.

Men så kom regnet, som planerarna hade glömt bort. Eller förträngt. Det skyfall, ja den syndaflod som med en märklig precision drabbat den Arabiska halvön vart hundrade år så länge man kan minnas. Men som enligt forskarna skulle upphöra sen klimateffekten ändrat på vädret.

Vattenmassorna spolade med sig varenda en av de tretton broarna. Jag körde där ett par år senare. Ingen hade ens börjat fundera på att bygga upp vägen igen. De tretton broarna var ersatta av tretton provisorier i gruset i den torra flodbädden. Resterna av de fina broarna låg utspridda nedströms. Och jag gissar att någon ansvarig fick huvudet avhugget på något torg i någon stad i närheten. Kanske just i Abha där förstämningen var stor.

Förra hösten var jag i Marocko. Marockanerna är inte dumma. De läser också tidningar och de läser precis som vi rapporter om klimatförändringarna. Och de ser ju med egna ögon.

För fem år sedan och längre tillbaka fick regionen kring turiststaden Agadir ungefär 250 mm regn per år. Det är inte mycket, men det räckte. I Sverige regnar det omkring 600 mm på ett år.

Vatten inte med i planeringen längre

Men de senaste åren har det regnat betydligt mindre i Marocko. Helt i linje med forskarnas prognoser för klimatförändringen.

Genom att vi, inte minst vi i Sverige, kör så mycket bil och släpper ut så mycket av växthusgasen koldioxid så blir det varmare på jordklotet samtidigt som regnen kommer att flyttas från redan torra områden runt vändkretsarna mot polerna. Alltså ännu torrare i Marocko och Saudiarabien, som båda ligger vid Kräftans vändkrets, och mer regn i Sverige.

Trist för fruktodlarna i Agadir när brunnarna sinar. Men billigt och bra när man ska bygga infrastruktur som nya vägar.

Inget regn, ja, men då behövs ju varken diken längs vägarna eller särskilt ambitiösa broar över floderna.

Så här bygger man en bro i Marocko, nu för tiden. Man snickrar ihop en form ute i den torra flodbädden, de flesta flodbäddar är torra här i landet, och så gjuter man en fot, ett fundament. Liten uttorkad flodbädd, kanske två eller tre fundament, lite bredare flodbädd, kanske fyra eller fem, eller sex.

Sen lägger man körbanan ovanpå. Funkar perfekt. I alla väder.

Nej, det var dumt sagt. Bara om det inte kommer något vatten alltså. Och det gör det ju inte.

För det har inte regnat på fem år och enligt forskarna ska det bara bli torrare och torrare.

Då kom regnet

Jaha. Och vad händer plötsligt en dag i slutet av november år 2014?

Jo, himlen öppnar sig. Regnet vräker ner på ett sätt som aldrig ens föresvävat klimatforskarna. Eller samvetslösa vägbyggare för den delen.

250 mm var årsregnmängden förr när allt var som vanligt. Innan vi i Sverige körde så mycket bil.

Nu kom det 250 mm på en dag.

Marockanernas sätt att bygga vägar utan diken och broar utan rejäla fundament visade sig vara en riktigt dålig idé.

Närmare 40 broar spolades bort bara i trakten runt Agadir, som drabbades värst. Den nyaste var bara fyra månader. Och det intressanta är att nästan alla broar som spolades bort var moderna konstruktioner. De broar som fransmännen byggde under protektoratet på 1950-talet stod kvar. De var byggda för att klara även lite mer vatten i floderna än normalt.

Många som byggt sina bostäder ute i de torra flodbäddarna fick också tillfälle att fundera på skillnaden mellan vädergud och meteorolog när de såg sina hus fara i väg med vattenmassorna. TV visade om och om igen dramatiska filmsekvenser på hus som spolades bort. Vattnet forsade runt husen, fick plötsligt tag i ett hörn, som rasade. Sen vattenfylldes huset och efter två tre sekunder smulades det sönder till ingenting och sköljdes bort med i vattenmassorna.

Lika stabilt som på fransmännens tid

Nu byggs vägarna upp igen, Cementrör med en diameter på 60 cm som skulle räcka för att leda lite regnvatten på våren under vägen ersätts nu av rör med tre- eller fyrdubbla diametern. Och broar ska byggas stabilt som på fransmännens tid. Säger kungen. Då blir det så.

Det är lätt att vara svensk och skratta åt eländet. Hur dum får man bli?

Eller hur är det nu?

Samma väderspåmän sa ju att det skulle bli så varmt i Sverige, att det knappast skulle snöa mer i södra och mellersta Sverige. Vi körde för mycket bil.

Perfekt, tyckte samvetslösa byggmästare och började bygga hus med klenare takkonstruktioner än förr. Varför överdimensionera hållfastheten när det ändå aldrig skulle ligga någon snö på taken?

Vägverket och kommunerna kunde lika samvetslöst dra ner på beredskapen för snöröjning. Ja, Banverket kunde också spara på att skrota sina snöröjningslokomotiv. Det skulle ju ändå inte snöa. I mellersta och södra Sverige.

Det gick några år. Ungarna i Stockholm glömde bort det där med vintersporter, de önskade sig inte, och fick inte skidor eller kälkar i julklapp. Vi lärde oss att leva med gröna vintrar. Och att åka till fjällen för att se snö.

Men så blev det november år 2007. Värsta snövintern på mannaminne hade dragit in över Mellansverige. Och sen blev det riktiga snövintrar flera år i rad.

Inga plogbilar, inte ett snöröjningståg i sikte och överallt rasade taken på nybyggda sporthallar och matbutiker, alla byggda enligt de senaste rönen som ju sa att takkonstruktionerna inte behövde dimensioneras för snö.

Det fanns alldeles för få saltbilar, och ännu värre, en bit in på vintern, som ju fortsatte med kyla och allt mer snö, tog Vägverkets saltlager slut.

Tågen stod still. Lastbilar körde i diket. Tak rasade. Sverige lamslogs.

Trafikverkets generaldirektör (Vägverket och Banverket slogs ihop 2010 för att göra verksamheten mer effektiv) satt lugnt på sin post och pratade om att Sverige inte kan ha en beredskap för exceptionella vinterväder. Det skulle bli alldeles för dyrt.

Vad jag vet har han huvudet kvar. Det skulle han inte ha haft i Saudiarabien. Och hans kolleger i Marocko har det inte heller roligt just nu.

För problemet är ju att det som är dyrt är att INTE ha beredskap för det ovanliga.

Det går förstås inte att bygga fuskbroar över uttorkade flodbäddar och tro att det aldrig ska rinna vatten där. Det fattar ju vilken svensk som helst. På samma sätt går det inte att rusta ner vår beredskap att ta hand om snö och kyla bara för att forskarna pratar om ett allt varmare klimat. Fast det verkar vi svenskar ha svårare att förstå.

I Schweiz som ju också har snörika vintrar, som också har erfarit klimatförändringar, kan man fortfarande ställa klockan efter tåget. För alla tåg går i tid, och kommer fram i tid.

Ja, det kanske kostar lite extra att ha den beredskapen. Men de schweizare som vill åka tåg vet att de kommer fram. De vet att bron inte kommer att rasa och de vet att taket inte kommer att falla in bara för att det snöar lite mer än normalt. För de vet att det också är normalt.

I Sverige finns det en enda järnvägslinje som är lika välskött som järnvägen i Schweiz. Det är Malmbanan från Kiruna till Narvik och från Kiruna till Luleå. Där längst upp i norr, där vädret är hårdare än någon annanstans i Sverige, går tågen i tid och kommer fram enigt tidtabellen. För att det lönar sig. För att statliga gruvbolaget LKAB kräver att tåget med järnmalmen går i alla väder.

När Trafikverkets generaldirektör säger att vi inte kan ha beredskap för extrema vintrar ljuger han. Malmbanan är beviset.

Sverige ett rikt land med ”dålig” ekonomi

Sverige är inget fattigt land. Vi är ett av världens rikaste. Men vi har inte råd med en ordentlig infrastruktur. Det är sorgligt. Och det är dålig ekonomi.

Stefan Löfvén lovade mer pengar till järnvägsunderhållet. Nödvändiga pengar för att inte rasera ännu mer infrastruktur. De pengarna frös inne när oppositionen röstade ner budgeten. Förbifart Stockholm, nödvändig för att inte få en dyrbar och bestående trafikinfarkt i huvudstaden, frös inne, eller har i varje fall försinkats och fördyrats rejält, för att Miljöpartiet hatar bilar.

Slussen mitt i Stockholm som kunde renoveras och fungera i femtio år till ska rivas för att samvetslösa byggbolag vill bygga kontor och butiker. Spårområdet intill skandalbygget Friends Arena i Solna är sålt till ett byggbolag för att bygga ännu ett köpcentrum, när det är mera spår och servicehallar till tågen vi behöver. Till exempel för att isa av lok och vagnar nästa snövinter.

Det är lätt att skratta åt marockaner och saudiaraber. Åt alla dumheter de gör. Men skrattet fastnar i halsen när jag tänker på hur vi svenskar ställer till det för oss själva.