Om du har bråttom - och en miljon över...

Phaeton slår allt i prisklassen kring en miljon

Hastighetsmätarnålen passerar 295 och närmar sig 300 kilometer i timmen, då svänger långtradaren ut i vänsterfilen ett par hundra meter längre fram.

Jag ställer mig på bromsen de kraftiga bromsoken, ABS, ESP och de 255 mm breda däcken gör sitt jobb. Men inte utan dramatik. I de här hastigheterna är marginalerna alltid små.

Volkswagens lyxbil Phaeton har vanvördigt kallats jättefolka eller en förvuxen Passat. Men ett par dagars hårdkörning på tyska autobahn, på småvägar och i stadstrafik avslöjar att VW inte behöver skämmas i jämförelse med Mercedes och BMW.

Om vi börjar med kvalitetsintrycket slår Phaeton allt annat i prisklassen kring en miljon. Alla knappar och reglage är smakfullt integrerade, sköna att trycka eller vrida på och dessutom ergomiskt lyckade.

Massage för ryggen

Stolarna fram och baksätet är extremt bekväma samtidigt som de ger bra stöd i kurvorna. Massage och ställbar sits och rygg finns även bak.

Luftkonditioneringen kan ställas in individuellt för alla i bilen och en sensor ser till att det alltid är rätt luftfuktighet i bilen. När det är rätt temperatur i bilen glider träpaneler ner och döljer luftutsläppen på instrumentbrädan. Snyggt!

Navigatorn leder mig från Flygplatsen till fabriken inne i stan, men varnar tyvärr inte för den automatiska fortkörarkameran. Phaeton är stor, men det märks inte bakom ratten. Bilen smiter fram i stadstrafiken som vilken Passat eller Golf som helst.

På autobahn inträder en fartblindhet utan like. Bilen har dubbla sidorutor (standard) och all annan tänkbar och otänkbar ljudisolering, dessutom anpassar sig fjädringen (egentligen stötdämparna) efter körförhållandena så att den mjukt fjädrade bilken styvar upp sig i högre fart. Det gör att farten inte känns.

Jag funderar en stund på att automatlådan inte har någon kick-down när jag upptäcker hastighetsmätarnålen på drygt 250 km/t. Och jag tycker att motorvägsavfarten är ovanligt tvär när jag inser att det är jag som kör för fort. I motsats till koncernens andra lyxbil Audi A8, är Phaeton en utpräglad glidare, en bil där komforten har högsta prioritet.

Tvärnita i 300 km/tim

Ljudnivån är rekordlåg, man behöver inte höja rösten ens i toppfarten och fjädringskomforten saknar motstycke.

Det är framför allt i baksätet som åkkomforten slår konkurrenterna eftersom den originalmonterade luftfjädringen praktiskt taget äter upp alla tendenser till oönskad karossrörelse.

Att med full kraft kliva på bromsen i farter över 200 km/tim är inte riskfritt. Trots låsningsfria bromsar kan bilen bära sig illa åt. Att tvärnita i 300 km/tim kräver ett bra chassi, kraftfulla bromsar och avancerad elektronik. Men när långtradaren svängde ut i min fil hade jag ingen tid att fundera på sånt. Det var bara full broms som gällde. Plus helljusblink, plus tuta när jag alltför snabbt närmade mig lastbilen.

Att Phaeton klarar 300 kilometer i timmen är klart, om förarna gör det är mindre säkert. Den här gången gick det bra tack vare att jättefolkan gjorde sig så smal, så smal, mellan motorvägens mitträcke och långtradaren som redan var halvvägs ut i vänsterfilen. Och tack vare att bilen gick stadigt som tåget trots den hårdhänta inbromsningen.

Robert Collin