Lyxig Volvo à la folkhem

helskärm

Stram svensk lyx från en tid då flärd nästan var något fult. Volvo 164 har märkligt nog inte riktigt uppnått sin fulla potential som klassiker.

Köpläge med andra ord.

Volvo 164 är i princip en Volvo 140 med biffigare front och en B20-motor som enkelt uttryckt fått två cylindrar till. Amerikanska Car and Driver skrev vid sitt test 1969: Det något daterade klassiska utseendet motsägs av dess prestanda som är nutida. 40 år senare betyder det att du med Volvo 164 får en bil med ett utseende som ser äldre ut än dess andra egenskaper, inte så dumt väl?

Lyxbil från Volvo, hur lyxigt var det egentligen?

Inredningen i tyg var bara aningen mer påkostad än i 140-serien och redan vid de första provkörningarna fick Volvo kritik för att man envisades med att inte ha klocka som standard, obegripligt i en bil till detta pris tyckte Vi Bilägare 1968.

Instrumentbrädan med träimitation var inte ens med dåtidens mått mätt lyxig. Första årsmodellens utrustning kan nästan betecknas som påver: inga nackskydd, inga tonade rutor, inga rullbälten. Men redan året därpå blev listan på standardutrustning längre: dimljus, nackskydd, rullbälten, tonat glas och läderklädsel.

Hur är den att köra?

Den är förstås framför allt bekväm. Vridmomentet är saftigt redan på låga varv och det går prima att köra på trean eller fyran i låg fart. Den har en liten vändradie och du sitter bekvämt i moderna stolar. Sikten är förnämlig. Men med en stor gjutjärnssexa i motorutrymmet och ganska mjuk fjädring så understyr den gärna när det blir lite kurvigt. Men det finns sätt att förbättra vägegenskaperna markant: Montera grövre krängningshämmare från IPD i USA.

Vilken årsmodell ska man välja?

Det är förstås en fråga om tycke och smak. Gillar man den ursprungliga fronten med en böjd stötfångare och stor grill så ska man rikta in sig på årsmodell 1969–72. Fram till och med 1971 hade automatlådan rattspak och på den sista exklusiva årsmodellen 1975 var automat med överväxel standard. 1973 var sista året med de smala stötfångarna.

Men det måste väl vara lätt att hitta en 164?

Ett renoveringsobjekt kan du hitta lätt, körbara bilar i bruksskick kostar från 20 000. Toppexemplar är mer sällsynta och betingar från 50 000 kronor och uppåt. Förutom de vanliga sajterna kan det förstås också vara värt att titta på 164-klubbens forum.

Text: Fredrik Nyblad, foto: Per Hammarsjö