Alltid köpläge på Lillcittra

Köpguide: Citroën 2CV 6 Charleston 1988

Kräng i varje sväng, sack i varje backe, glädjetjut i varje nedförslut. I en Citroën 2CV känner du verkligen att du åker bil.

Den 70 år gamla konstruktionen känns fortfarande fräsch och en billigare entusiastbil att äga finns knappast.

En Citroën 2CV är så udda att den passar in överallt – i både tid och rum. Den skulle ha premiärvisats på Parissalongen i september 1939, men andra världskriget kom emellan. Prototyperna gömdes från tyskarna och utvecklingsarbetet fortsatte i lönndom. I oktober 1948 var den klar, en folkbil med två franska skattehästkrafter och plats för fyra vuxna. Byggd efter en alldeles egen filosofi, fransk ingenjörskonst när den är som mest briljant. Den första versionen hade tvåcylindrig, luftkyld boxer på 375 kubik och nio hästar. Ändå klarade den att marscha runt 70 km/h. Tillverkningen skulle komma att pågå i mer än 40 år och trots ständiga småförändringar behölls den unika profilen ända till slutet, den 27 juli 1990. Då hade effekten ökat mer än trefalt till 29 hk.

Den är söt att se på men hur är den att köra?

Den kräver lite tillvänjning. Nyckeln sitter på vänster sida, ratten är placerad mycket nära den plana vindrutan och paraplykryckan till växelspak kan vara lite klurig. Till en början skräms man lätt av hur mycket karossen lutar i böjarna redan i låga farter, men så fort det står klart att bilen inte välter blir denna egenskap i?stället ren underhållning. En bil med låg effekt kräver en mer aktiv körstil än en motorstark. En 2CV bör köras lite med attack, den lilla motorn måste varvas för att prestera och för att hålla sig frisk. På motorväg är det gasen i botten som gäller och det brukar bilen bara må bra av.

Hur håller den då?

Den luftkylda motorn är beroende av regelbundna oljebyten men sköts bara dessa kan den hålla i tiotusentals mil. Det är samma sak med växellådan, misshandlas den inte är den problemfri länge, länge. Även övrig mekanik är tillförlitlig, men en 2CV måste pysslas om för att ge sitt bästa. Rundsmörjning är en nästan glömd konst men här krävs det regelbundet. Rosten är ett annat problem, kolla vår checklista innan du slår till.

Vilken modell ska jag satsa på?

Det är lättast att få tag i 80-talare. Enklaste versionen heter Special och har runda strålkastare och en synnerligen enkel inredning, oftast i galon. Suffletten kan bara öppnas utifrån och instrumenteringen är bara aningen större än en herrklocka. Den lite mer påkostade Club utmärks av rektangulära strålkastare, sufflett som kan öppnas inifrån, textilklädsel och lite större instrument. Den mest eftertraktade 80-talaren är Charleston. Lanserad som en specialmodell med röd-svart tvåfärgslackering och kromade strålkastare blev den så populär att den snart kom att ingå i det ordinarie sortimentet.

Delar, är det ett problem?

Nej! Det allra mesta finns nytillverkat och det är inte dyrt.

Vad kostar en 2CV?

För några tusenlappar får du ett renoveringsobjekt, brukbara bilar börjar runt 20 000–25 000 kronor men då får man räkna med en del rost. Riktigt fina bilar börjar kring 40?000 och för 50 000–60 000 kronor får man en lågmilad Charleston.

Citroënentusiaster har mycket sällan bara ett exemplar. Gemenskapen bland dyrkarna är också stor, klubblivet rikt. En 2CV är så mycket mer än bara en bil, den för människor samman!?

Carl Legelius/Klassiker