Morris Minor hobbybil redan på 1970-talet

Lätt att äga, meka och gilla

En sensation när den kom, älskad av miljoner, en hobbybil redan på 1970-talet – charmiga Morris Minor är lätt att äga, meka och gilla.

Minor var Englands folkvagn som tillverkades under många år – men inte tillnärmelsevis lika länge som Tysklands folkvagn. Det finns de som menar att om Morris och BMC lagt ned lika mycket på utveckling och kvalitetskontroll som VW skulle det ha varit Minor som erövrat världen.

Varför ska jag välja Morris framför VW?

Det var då det, nu på entusiastmarknaden är det charm och utstrålning som räknas och det har båda. Vilken man väljer av VW och Minor är en smaksak, en fråga om personliga preferenser. Morris är en genomtrevlig bil som alla blir glada av att se. Det var den universella bilen i det annars så klassmedvetna England. Bilen för distriktssköterskan, den pensionerade kolonialtjänstemannen, kyrkoherden, bypolisen, barnfamiljen... I Sverige såldes också många.

Men hur är den att köra egentligen?

Klart rolig! För att vara av en modell som fyller 60 år i år är en Minor 1000 i bra kondition förvånansvärt körbar även i dagens trafik. Med precis kuggstångsstyrning behöver man inte sitta och passa med ratten. Den ligger stadigt på vägen och den enda olaten den har är att bakaxeln gärna studsar vid sportig kurvtagning.

Acceptera eller modifiera. Gjord för biljardbordssläta engelska vägar skulle man kunna vänta sig en viss stötighet på dålig väg, men det är inte så farligt. Åldern märks mest på den låga utväxlingen som gör att man inte gärna kör fortare än 90 utan hörselskydden på.

Vilken Minor ska jag välja då?

Om du vill ha en ovanlig bil mest för att titta på och visa upp skall du – om du kan få tag på en – köpa en Lowlight, alltså en tidig MM med strålkastarna vid grillen. Då får du en bil med stark 1940-talsatmosfär som också känns mer arbetad än de senare modellerna.

Vill du köra mycket skall du däremot undvika MM och också den lågt växlade Series II med sin lilla motor. Den bästa är förstås en Minor 1000 med 1098-motorn men även den ”riktiga” 1000 med 948 cc är användbar för längre utflykter.

Det fanns väl olika karosser också?

Riktigt, sex stycken! Högst i kurs står den som omväxlande kallas Tourer eller Convertible. Det finns därför många täckta bilar som byggts om så bra att man bara på chassinumret kan se att det inte är en äkta Tourer. Med sin charm och användbarhet är Traveller, kombin med trästomme, också mycket eftersökt.

Vidare finns det en fyradörrars saloon och så de rambyggda pickuperna och skåpbilarna. Störst chans har du att hitta en tvådörrars Saloon.

Hur är det med delar till en så gammal bil?

Inga större bekymmer! En hel industri har vuxit upp som nytillverkar reservdelar. Till Minor 1000 är det inte mycket man inte kan få tag på. De delar som är unika för de tidiga modellerna MM och Series II nytillverkas inte och blir allt svårare att uppbringa. I England gör den hårda konkurrensen att reservdelspriserna är vettiga.

Text: Bo Legelius Foto: Per Hammarsjö