Herrgårdskatten som blev packåsna

- Collin har provkört Jaguars första familjekombi

Den var otänkbar för tio år sedan. Men nu är den här: Jaguars första familjekombi.

Man kan notera två saker: X-type Estate är rymligast där den bör vara det, i lastutrymmet.

Men den ser ingalunda klumpig ut. Kombidelen stör inte bilens linjer utan snarare fulländar dem.

Och på vägen är det en välbalanserad och kvickfotad familjekombi som Jaguar snickrat ihop, med viss hjälp av Ford och Volvo.

Ford har hjälpt till med karosskonstruktionen, Volvo med säkerhet och sitt gedigna kombikunnande.

Kikar man in i X-type Estate bakifrån är det lätt att tro att det är en V70: snyggt inklätt, rent och rymligt.

Hela konceptet med delbara baksätet, fällningsmekanism, lastsäkring och lastnät verkar som hämtat direkt från Volvo V70.

Måtten för X-type Estate är också mycket nära V70. På en enda centimeter när är den lika lång, bred och hög och måtten i lastutrymmet stämmer också väl med V70.

Generöst lastutrymme

Mellan hjulhusen finns 112 centimeter, bara en centimeter mindre än i Volvo V70 och mer än en decimeter bredare än i Audi A6 och Saab 9-5.

Under insynsskyddet i X-type Estate ryms 452 liter, vilket är 36 liter mer än i Saab 9-5, men 50 liter mindre än vad som ryms i Volvo V70.

Baksätets ryggstöd fälls 60/40 och bildar en (nästan) plan lastyta där 1 415 liter bagage får plats, cirka 200 liter mindre än i V70 och knappt 100 liter mindre än i 9-5.

Men lastgolvet med fällt ryggstöd är längre än i Saab och Volvo.

En finess är att bakluckan kan öppnas på två sätt. Ska man bara lägga in smågrejor i lastutrymmet räcker det med att öppna bakrutan. Praktiskt.

Fram sitter man bra på breda stolar. Dyna och ryggstöd är av den lite hårda skolan och sidostödet är inte fullt så bra som man kanske önskar.

Baksätet är också hårt i sits och ryggstöd. Dessutom platt med för lite sidostöd.

Men det är för all del tillräckligt rymligt och utrymmet för ben och fötter räcker gott.

Förarplatsen är lättjobbad, instrument och reglage sitter väl till. Men för att vara en bil i lyxklass är kvalitén och känslan för dålig. Vissa knappar härstammar faktiskt från Mondeo, Ford-ägare känner väl igen sig.

X-type Estate finns med både bensin- och dieselmotor. Bensinarna är alla i grunden samma V6-motor, på 2,0 respektive 2,5 och3,0 liter (157/

194/231 hästar). Dieseln är Fords 136-hästare, hämtad från Mondeo och anpassad till X-type (här 130).

Kvalitetskänslan sviktar

Fyrhjulsdrift är standard i 2,5 och 3,0, i 2,0 men till 2,0D finns bara framhjulsdrift.

Lilla V6:an (2,0) räcker om man inte ställer krav på acceleration eller toppfart. Mellanmotorn (som vi testat) ger en mysig V6-känsla, medan trelitersmotorn blir valet för dem som har ännu mer bråttom.

Vägegenskaperna är mycket bra och grundtrygga. Men antisladdsystemet måste köpas till (4 800 kronor) vilket känns snålt i den här typen av bil – och med tanke på prislappen.

Bromsarna tar bra men pedalkänslan är svampigt mjuk, det är svårdoserat när det kniper. Dessutom mattades bromsarna – efter tio hårda inbromsningar gick pedalen i botten.

Jaguar X-type Estate är alltså bra på en del saker, mindre bra på andra.

Kvalitetskänslan är inte på topp överallt. Skinninredningen håller dock hög klass, utrymmena är bra och lastutrymmet mycket bra.

X-type Estate är däremot inte billig, varken i inköp eller drift trots två fria servicetillfällen. Priset är högt om man väljer någon av de två stora motorerna, 358 000 (2,5) respektive 393 000 kronor. Testbilen på 2,5 liter sörplade dessutom rejält med bensin.

Visst faller vi för den brittiska charmen, utrymmena och väghållningen. Men ska man kriga i bilarnas elitliga måste man ha fler vassa vapen.

Är du ändå såld på herrgårdskatten är bästa valet en 2,0 diesel.

Snål, bra motor och skapligt lågt pris (266 000 kr) motiverar det köpet.

Provkört: Jaguar X-type 2,5

Thomas Berggren