Biljournalister är dummare än människor
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-26
Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas: Biljournalister är dummare än människor. Vi biljournalister upphör inte att beundra stora bilar med starka motorer. Ju större och starkare, desto bättre. Den senaste bilen i kategorin Världens åttonde underverk är den groteskt stora Audi Q7, ett totalt otidsenligt fordon som just landat på Jorden.
Och det här tänkande går igen från X Large till X Small, för i varje bilklass tycker vi bäst om den bil som är några centimeter längre och har några hästkrafter till. Nya småbilen Peugeot 207 hyllas överallt (den har ju sprängt 4-metersvallen) men får stryk för klena motorer. ”Vänta tills större motorer kommer i höst” är brasklappen som fogas till alla testrapporter.
Men hur det än är med växthuseffekten, och hur mycket olja det nu finns kvar i jordens inre, så är det hög tid att ta det lite försiktigt. Köpa en lite mindre bil, och inte så stark och törstig motor.
Det här förstår vanliga människor, men inte vi biljournalister. Och politikerna gnuggar sig yrvaket i ögonen.
Här i Sverige tar landsfadern till den gråtmilda stämman och toksubventionerar alternativa bränslen som etanol. Hybrider rabatteras ännu mer.
Men etanolen måste ju tillverkas, och inte kommer den från gratis skogsavfall och säd på svenska åkrar som annars inte skulle ha odlats, som lobbyisterna försöker lura i oss. Nej, den kommer från Brasilien, där regnskogar skövlas för att vi i Sverige vill rädda världen från klimatförändringar.
Vem vet hur jordens klimat förändras av skogsaverkningen i Amazonas?
Det där gratis skogsavfallet, det ligger långt in i skogarna i Norrlands inland och måste transporteras ner till kusten och framtidens etanolfabriker, och den transporten kan aldrig bli lönsam, vare sig ekonomiskt eller ekologiskt.
Samtidigt importerar glada charlataner monsterstora amerikanska truckar, konverterade till etanol, och säljer dem som miljöbilar, till biljournalisternas stora förtjusning.
Bilar som drar över två liter milen, hur försiktig man än är med gasfoten, jag förstår att charlatanerna kallar dem miljöbilar. Men politikerna, biljournalisterna och regelverket borde väl använda rätt ord för eländet.
De som inte vill stå med byxorna nere i morgon, när sanningen om etanolen uppdagas, de pratar om frälsaren i form av vätgasbilen, den med ren vattenånga i avgaserna.
Det är listigt, för vätgasbilen är så långt fram i tiden att förespråkarna hinner dö innan de första serietillverkade bilarna börjar trafikera vägarna.
Allt fler biltillverkare har vätgasprototyper som rullar runt om i världen, en handfull bilar för att lugna opinionen. Men produktionen ligger långt bort, kanske hinner vätgasen bli omodern långt innan. (Och vem är så dum att han tror på det där med ”inga avgaser”? Var ska man få vätgasen från? Den måste ju framställas på något sätt, kanske i kolkraftverk?)
Nej, det finns bara ett känt sätt att minska miljöpåverkan, som kan tillämpas redan i dag, och det är mindre bilar och mindre motorer. Inte färre alltså, utan mindre.
Kompakta bilar med låg vikt, väl utnyttjat utrymme och bränslesnåla motorer för konventionella, fossila bränslen, för det finns inga andra kända bränslen som är lika effektiva.
Att driva småbilar med god plats för fyra personer på under 0,4 liter diesel per mil är möjligt redan i dag. Eller runt 0,5 med bensinmotorer. Inom tio år har den förbrukningen kapats med minst 25 procent.
Jämför det med bilarna i USA som drar två liter milen, eller dagens bilpark i Sverige som ligger nära en liter, så förstår vilken biljournalist som helst att att hyllandet av stora starka bilar känns aningen ur tiden.
Samma gäller för politikerna. Visst skulle enkla styrmedel kunna sänka bränsleförbrukningen rejält.
Men vilken biltidningen säljer lösnummer på småbilar med 55-hästarsmotorer? Och vilken politiker går till val på att straffbeskatta bort Sveriges populäraste tjänstebilar?
Åk ut i Europa - där lär man sig trafikvett
Jag var på bilsemester i Skottland och England. Trots att jag ibland körde på fel sida av vägen var det inga problem.
Har även bilat genom Tyskland och Frankrike, bland annat på Autobahn. Det är något svenska bilister borde prova. Där måste man se hur andra gör och köra därefter, hålla ett öga i backspegeln hela tiden.
Den lilla pricken långt bort var snabbt ikapp och förbi.
Anton Andersson
