Mona har sämst spinn just nu
”Hon ser bara glad ut när hon pratar med handikappade eller hälsar på gulliga hundar.”
Kommentaren fälldes i Almedalen i somras av en erfaren inrikespolitisk reporter och personen ifråga var Mona Sahlin, partiledaren med i särklass sämst spinn just nu.
Det är mindre än ett år kvar till valet och opinionssiffrorna ger en motstridig bild. Enligt Novus opinions septemberundersökning skulle oppositionen få makten om det var val i dag. I Sifos septemberundersökning var tendensen densamma, medan Skops septembermätning gav alliansen övertaget med att par procentenheter.
Med det råder inget tvivel om vem som är vinnaren av personerna och partiledarna Reinfeldt och Sahlin. En ser ömsom bekymrad, ömsom myndig ut. Hälsar på Obama, håller tal i FN. Den andra ser ut att vakna i försvarsställning och harvar på i den inrikespolitiska vardagen. Reinfeldts sammanbitna framtoning ger honom statsmannalik tyngd, Sahlins sammanbitna framtoning ger ett pressat och grinigt intryck. Regeringen har allt att vinna på att göra valet till en ledarskapstävling, eftersom Reinfeldt utklassar Sahlin. Något som blev tydligt i Synovates mätning förra helgen där de tillfrågade utifrån sex olika politikområden fick avgöra vem de tror är bäst skickad att leda landet. Reinfeldt slog Sahlin med 6-0. Jag avundas inte partistrateger, pressfolk och kommunikatörer som har till uppgift att övertyga väljarna om att Mona är en vinnare.
För trots att opinionssiffrorna för oppositionen alltså i flera fall ser bra ut så processas det Sahlin säger och gör negativt, på såväl ledarsidor, nyhets- och debattplats.
Ett axplock: När hon i veckan rekryterade den skickliga politiska strategen Karin Petersson som ny kommunikationschef, tolkades detta omedelbart på Dagens Nyheters ledarsida som att slaget om nästa års val redan är förlorat för sossarnas del, eftersom Peterssons fokus kommer vara kommunikationsstrategier för valen 2014 och 2018. Vi backar till mars då Göran Greider ställde frågan i en debattartikel om Sahlin var rätt person för jobbet. I somras rapporterades på nyhetsplats i SvD att Gotlands gräsrotssossar valde bort Mona. Jag skulle kunna räkna upp exempel tills korna går hem. Journalister gillar att tänka på sig själva som självständiga, men när det kommer till framställningen av Mona Sahlin så går vi i flock.
Problemet Mona uppfinner sig självt gång på gång, ju mer vi slår fast bilden av en förlorare, desto mer sann blir den. Men, spinn går också att vända. Och kanske har det börjat hända. Som en person med god insyn i det politiska spelet uttryckte det, ”Mona har gått från att vara en superloser, till att bara var en loser.”
Födelsedagsresan ihop med Micael Bindefeldt hade kunnat bli en liten katastrof men med skicklig presshantering ramlade de kritiska frågorna i stället på kulturministern Adelsohn Liljeroth och jämställdhetsministern Sabuni.
Och den tid som Reinfeldt ägnar åt att hälsa på EU toppar och tala i FN, kan Mona Sahlin ägna åt att åka rälsbuss med väljare. Ett försprång som kan visa sig ovärderligt när det väl blir val. Det är ett år kvar och vi lever i oerhört intressanta tider.