Lattebilister går på pumpen med MP
Att ta sig fram i Stockholm kräver strategiskt tänk, list och en stor dos zenbuddhistiskt lugn. Som att storhandla på Willys en lönehelg med småbarn.
Tunnelbanan står stilla mellan Slussen och Bagarmossen. Pendeln är strömlös, tvärbanan har rälsbrott vid Årstafältet och bilarna masar sig fram i tio kilometer i timmen över Tranebergsbron. Hamngatan är uppgrävd från Regeringsgatan ner till Nybroplan och det råder ett bisarrt dubbdäcksförbud på Hornsgatan.
Det är en situation som lockar fram det lägsta hos alla.
Bilister hatar cyklister.
Cyklister hatar bilister.
Bilister och cyklister hatar fotgängare eftersom de sneddar över övergångsställen.
Och alla hatar SL.
Det finns lika många trafikexperter i Stockholm som det finns linjedomare i tv-soffan när det är final i allsvenskan.
I veckan meddelade regeringen att man tryckt på startknappen till Förbifart Stockholm. För 28 miljarder kronor ska alla bilister kunna köra runt Stockholm utan att passera en igenkorkad innerstad. En ny sträcka med den positiva bieffekten att medelhastigheten på Essingeleden inte längre kommer vara sex (6) kilometer i timmen, men som också skapat osämja i den rödgröna alliansen. De socialdemokratiska motorvägskramarna har meddelat att de kommer driva igenom bygget om det så innebär att de kör över Miljöpartiet och Vänsterpartiet med de tunga statsrådsbilar de hoppas ratta efter valet.
Det här är ett uppiggande råkurr som väcker frågor om hur de rödgröna ska enas och hur Miljöpartiet ska hämta sig från baksmällan, som utan tvivel kommer inträffa. Motståndet mot Förbifart Stockholm är en blytung profilfråga för MP. Förra borgarrådet i Stockholm, Annika Billström (S), vann valet 2002 på nej till vägtullar och kördes över av Göran Persson som kohandlade med Miljöpartiet och sedan... Ja, sedan förlusten i valet 2006 är det ingen som sett till henne.
I takt med att Socialdemokraterna tappat stockholmsväljare har Miljöpartiet vuxit. På delar av Södermalm lade var tredje väljare sin röst på Miljöpartiet i valet till EU-parlamentet förra året. Sannolikt är flera av dessa väljare också lattedrickande stadsjeepägare i Cheap monday-jeans som lockas av ett miljöparti für alle.
Partiet har fiskat miljöliberala röster med sitt stöd för företagare och miljövänsterröster med sin tillväxtkritiska framtoning. Men mest har de fiskat med Wetterstrand. Det rödgröna alternativet för den som inte förmår lägga sin röst på Sahlin – som i dagsläget låter som en tonårsmamma som inte är arg, bara mycket mycket besviken.
Väljarna älskade nya Moderaternas jobblinje ända tills konsekvenserna av den sjönk in. Samma scenario kan mycket väl drabba Miljöpartiet. Alla månar om miljön tills det står klart vilka uppoffringar vi måste göra. Med det i åtanke har partiet allt att förlora på att visa var de står realpolitiskt, inte minst i Stockholm. Miljövurmande jeepägare har mycket liten lust att göra avkall på sin bekvämlighet för att vänta på ett aldrig så utbyggt pendeltåg.