Riv upp lagen om datalagring!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-04-09
Oscar Swartz: Svenska operatörer måste sluta lagra våra uppgifter på nätet
Europeiska unionens domstol i Luxemburg förklarade just Datalagringsdirektivet för ogiltigt.
Slutsatsen av domslutet är otvetydigt: Så som svenska lagar är formulerade är datalagring inte tillåten. De internet- och teleoperatörer som fortsätter bete sig i enlighet med svensk lag gör fel. Den gäller inte. De bryter mot högre principer som faktiskt gäller som svensk grundlag.
Vanligtvis fattas domslut i Luxemburg av 3-5 domare. Denna dom var så viktig att man kallat in Grand Chamber, bestående av 15 domare, däribland Sveriges representant Carl Gustav Fernlund.
Datalagringsdirektivet säger att alla EU-länder måste införa lagar som tvingar internet- och teleoperatörer att spara en mängd uppgifter, trafikdata, om våra identiteter och vad vi alla gör på nätet.
Klockslag när vi skickar eller tar emot varje mejl, vem vi skickar till eller mottar från, var vi befann oss varje gång vi kopplar upp oss på nätet med platta, telefon eller dator, när och vem vi ringer eller skickar sms till och en hel del till.
IP-adressen är en av de centrala bitarna, ett tillfälligt utdelat nummer som kan knyta rörelser på nätet till en viss person och alltså avslöja mycket om privatlivet.
Domstolen underkände direktivet på för många punkter att ta upp här.
Avsikten med direktivet var att komma åt terrorism samt grov brottslighet, speciellt organiserad.
Domstolen betonar på punkt efter punkt att lagstiftarna måste begränsa reglerna till vad som är nödvändigt för att uppnå det objektiva syftet, men konstaterar att de inte gjort detta.
När får exempelvis myndigheter tvinga ut de lagrade uppgifterna från operatörerna?
Direktivet säger att varje EU-land själv får bestämma detta. Man sätter inga som helst spärrar eller krav runt utlämning och användning av data. Domstolen riktar förödande kritik på den punkten.
För Sveriges del blir just detta en “no-brainer”. Det vill säga en självklarhet att trafikdatalagring nu måste upphöra.
Justitieminister Thomas Bodström (S) var drivande i EU bakom datalagringsdirektivet 2006. Han missledde medvetet svenska folket och riksdagsledamöter.
Beatrice Ask (M) var en av Bodströms största kritiker i EU-nämnden och sade nej till direktivet. Vad hände när hon själv blev justitieminister? Jo, hon ordnade så att det från 1 juli 2012 inte längre finns några spärrar för användning av viss trafikdata.
Leverantören skulle nu tvingas bryta sin tystnadsplikt runt användares beteende och “på begäran” lämna ut namn och adress på en användare (vilket man också skall lagra) till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet för minsta förseelse.
Jag har som debattör och opinionsbildare konsekvent uppmanat svenska operatörer att inte blint följa de utlämningsprinciper som stipuleras av svensk lag och istället bett dem att ta en strid för att få prövat om inte svenska lagar bryter mot datalagringsdirektivet, som ju ska gälla grov brottslighet.
Nu har vi svaret: Det gör de!
Om man nu anser att en viktig uppgift för staten är att få bukt med småbrott som människors fildelande, betalsex, privata cannabisbruk eller förolämpningar må ju det vara hänt.
Det står nu dock klart att man som medlemsnation i EU inte får tvinga tele- och internetoperatörer att lagra alla människors trafikdata för att dessa sedan skall kunna användas för sådana syften.
Fram tills vi har lagstiftning som står i överensstämmelse med EU-domstolens dom får trafikdata inte lagras.
Svenska operatörer måste sluta bryta mot EU-lag. Nu!
Oscar Swartz