EU är tyst när Spanien inskränker demokratin

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-07-02

Debattören: Nya lagarna gör landet till en polisstat

DEBATT. I går, den 1 juli, gick Spanien från att vara en demokrati till att bli en rättsosäker polisstat.

De senaste åren har Spaniens befolkning demonstrerat kraftigt mot regeringspartiet Partidos Popular totala nedmonteringen av allmän skola, sjukvård, socialförsäkring och annan välfärd. Efter att regeringen under 2013 mött 6 000 demonstrationer, alltså 16 per dag, började de arbeta fram en ny brottsbalk samt lagen ”skydd av medborgarsäkerheten”, som våldsamt inskränker demonstrationsrätten samt åsikts-och yttrandefriheten.

I går trädde dessa lagar, som i folkmun kallas för munkavlelagarna, i kraft trots protester från Spaniens befolkning, hela den politiska oppositionen, Amnesty International och FN.

Från en grön skog i Sverige tänker jag: det är alltså såhär det känns att vara medborgare i en polisstat. Det var alltså såhär det gick till. Vem har nu råd att tala, vem vågar demonstrera?

Det är nu olagligt att inte visa respekt eller hänsyn mot en polisman, att inte bär giltiga identifikationspapper eller att delta i en oanmäld sammankomst på en offentligt plats. Det anses vara grovt brott att till exempel samlas framför kongressen eller annan statlig byggnad, att använda ett fotografi eller en videoupptagning som inte har auktoriserats av polisen, att försvåra eller hindra en polis arbete, att inte lyda en polis eller ”bristen på samarbete” med polisen.

Grovt brott kommer att beläggas med bötesbelopp som för halva Spaniens befolkning motsvarar mellan en och 30 oavkortade månadsinkomster. Alltså, upp till två och ett halvt års oavkortade månadsinkomster. Lagen fortsätter vidare i 44 punkter med bötessummor på upp till 600 000 euro. Böterna utdelas utan någon domstolsprocess istället gäller numera den enskilda polismannens ord som sanning. Polisens egna tolkning av respekt, samarbete och lydnad kommer att vara tillräckligt för att böteslägga en medborgare. (I brottsbalken har artikeln om de medborgeliga rättigheterna rakt av ersatts av en beskrivning av den påföljd som gäller för ”störande av ordning på offentligt plats”.)

När en regering tar sådana hårda tag mot sina egna medborgare kan en ju börja undra, är spanjorerna ovanligt våldsamma och farliga? Är det kanske så, som en spansk statsrepresentant sa till mig, att spanjorerna är ociviliserade och vilda?

Nej. Den spanska polischefen Ignacio Cosidó har från början tydligt gått ut och sagt att demonstrationerna som ägt rum har varit de fredligaste i Spaniens historia, att våldet knappt syns och att lagen inte behövs. Det är därför tydligt att beslutet inte står i relation till några reella medborgeliga eller samhälleliga behov utan enbart är ett politiskt beslut.

Dagar som dessa, när en hel nation fråntas rätten till att fritt kritisera sin regering och påverka politiska beslut, är det viktigt att se och förstå hur situationen vuxit fram. EU har varit, är och förblir tyst. Den union av länder som bygger hela sin identitet och politiska uppdrag på gemenskap tittar bort, de som predikar ansvar vänder ryggen till, de som faktiskt har råd och möjlighet att tala står i dag tysta. Och det är den verkliga krisen.

Astrid Menasanch Tobieson,

regissör, dramatiker, skådespelare