”Inte en enda matkoma”
Uppdaterad 2014-06-12 | Publicerad 2014-06-10
Det sägs att det tar 21 dagar att ändra en vana. Krönikören Zandra Lundberg har fått uppdraget att förbättra sin livsstil.
De senaste tre veckorna har hon ägnat sig så helhjärtat det går åt: veganism.
Vi hängde av oss jackorna på stolsryggarna på kaféet. Min kompis frågade hur det går med den där vegangrejen. Jag stirrade på henne i en bråkdels sekund, varpå jag reste mig upp och sprang mot kassadisken.
– Vänta, vänta, vänta! Jag ska ha sojamjölk!
I sista stund hejdade sig baristan från att hälla ner den skummade animaliska mjölken i min kopp, han tittade förbryllat på min panikslagna uppenbarelse, visst.
– Det går helt okej, sa jag, väl tillbaka hos min kompis:
– Men det är inte helt lätt att komma ihåg alla gånger.
Den allra första veckan som vegan tamp-as jag med min glömska i stort sett varje dag.
Jag föreslår att vi ska äta bondomelett till lunch och jag plockar fram en mintkrokant ur skåpgömmorna på fredagskvällen. Jag kommer på mig själv först när jag sitter med chokladkakan i högsta hugg framför ”Let’s dance”.
Veckan därpå är det semmeltisdag och min pojkvän stegar glatt in köket med ett tvåpack semlor.
Jag frågar honom vad han har gjort.
Han svarar sakligt att han har köpt semlor, ”du älskar ju semlor”.
– Ja, men jag är ju VEGAN, säger jag och jag svär att jag nästan hade gråten i halsen.
Det skulle visa sig att det här var den jobbiga fasen, att själv komma ihåg och få andra att minnas att jag är vegan.
För efter de första nio dagarnas prövningar börjar veganlivet flyta på som om ingenting skulle ha hänt. Visst, jag hänger med näsan över olika recept varje dag när maten ska lagas, jag som alltid annars sätter stor ära i att jag (nästan) aldrig använder recept. Men nu vill jag testa så mycket det bara går och jag vill ju helst att det ska vara ätbart också. Jag vill inte hamna i fällan som jag gjorde när jag var tonåring och vegetarian och min kost till slut bara bestod av yoghurt och mackor. Jag blev så hängig och energilös att min mamma till slut tvingade mig att börja äta kött igen.
Det visar sig att det är med veganmaten precis som med all annan matlagning: lägger du ner lite tid så är det varken ensidigt eller trist.
Jag läser i en tidning att Beyoncé och Jay-Z är inne på sin andra tre veckor långa veganutmaning. Inte nog med att jag går och lägger mig med gott matsamvete varje kväll, jag är plötsligt i samklang med världens coolaste par.
– Det har aldrig varit enklare att vara vegan än vad det är nu, säger Ulla Troëng vid Veganförbundet.
– När jag blev vegan 1974 tyckte folk att det var underligt och det fanns knappt några produkter i affärerna. I dag vet alla vad det handlar om och du kan gå till vilken butik som helst och handla veganskt.
Efter mina tre veckor har jag insett att det egentligen inte finns så mycket ursäkter. Jag kommer inte att bli heltidsvegan. Men jag kommer äta vegetariskt och veganskt flera gånger i veckan.
Nu när jag förhoppningsvis kommer ihåg det också.
Äta veganskt:
VAD ÄR GREJEN?
Veganism är en livsstil. Målet är att undvika att djur far illa. I maten utesluts all form av kött, men också animaliska produkter som mjölk, ägg, ost, smör och honung. De flesta veganer använder inte heller andra produkter från djur, som till exempel: skinnkläder, päls, ylletröjor eller dunkuddar. Etik, hälsa, omtanke om miljön eller religion är de vanligaste orsakerna till att bli vegan.
WOW-FAKTOR
Det gick! Jag ska inte påstå att omställningen var easypeasy, för då blåljuger jag. Men fokuserar du på vad du får äta i stället för vad du inte får äta så går det 1 000 gånger lättare.
HÄLSOEFFEKT
Inte en enda gång under tre veckor har jag lyckats hamna i matkoma (även om jag ibland försökt). Min problemhy har också blivit bättre. Dessutom har jag mått bra av bara tanken på att jag ätit bra.
