Utbränd? Nej, men fastbränd
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-10-01
När jobbet känns trist och du lever för helgerna – då är det dags att bryta upp
Har du svår måndagsångest? Sätter du likhetstecken mellan jobb och tristess?
Slutar din karriär i en pöl kvicksand? Då är du troligen fastbränd.
Aftonbladet har pratat med karriärforskaren Torild Carlsson om begreppet som är ett av de hetaste ämnena i
mediedebatten just nu.
Nej, fastbrändhet är inget modeord skapat ur tomma intet. År efter år stötte karriärcoachen och forskaren Torild Carlsson på samma problem i samtalen med sina klienter. Folk som undrade vad det var för fel eftersom de inte trivdes på jobbet.
Merparten sökte problemen hos sig själva, sina chefer eller kollegor. Det var samma visa varje gång.
På fel plats
– Efter ett tag märkte jag att de helt enkelt hamnat på fel plats, säger han.
För Torild Carlsson gällde det att komma tillrätta med problemet snabbt. Det visade sig att många vandrade rakt in i utbrändhet om inget gjordes. När han summerade symptomen blev diagnosen: fastbrändhet.
– För mig handlade det om att sätta namn på något folk pratade om hela tiden. Det underlättade vår kommunikation. De flesta jag pratade med tyckte namnet var självklart, säger han.
Dålig självkänsla boven
I boken ”Äntligen måndag” utvecklar han begreppet. Enligt Torild Carlsson handlar fastbrändhet om att man har behov att röra sig vidare till en ny arbetsuppgift, eller arbetsplats, men inte tror sig kunna. Det beror ofta på svikande självkänsla eller okunskap om den egna kapaciteten och arbetsmarknaden.
– Folk har en oerhört snäv bild av vilka olika jobb som finns och det är svårt att vilja bli något man inte vet existerar, säger han.
Receptet är som oftast kunskap, att skaffa sig en uppfattning om vad man vill göra och prata med folk som sysslar med just det.
Men ska man få ångest varje gång det är tråkigt på jobbet?
– Man kan inte förvänta sig ”jippi, det är måndag” varje vecka, men längtar man bort även den tredje julfesten på arbetsplatsen är det dags att dra sig vidare.
Petter, 36: "Jag tog tag i problemet och sa upp mig"
Vissa tyckte Petter Stenberg var galen.
Andra såg honom som en hjälte när han, med två barn att försörja, följde magkänslan och sa upp sig från ett välbetalt jobb.
– Jag har ett driv jag måste få utlopp för. Jag kände att en förändring var nödvändig.
Petter Stenberg, 36, pratar snabbt och fokuserat, urtypen för den försäljningschef han tidigare jobbat som. Trots att han matchar sitt förra jobb tog det emot alltmer på hans arbetsplats – en mötesanläggning i Stockholm. Petter Stenberg kände att han inte kunde utvecklas och att hans kunskaper inte tillvaratogs.
Hade hamnat i en lunk
I februari i år fick han nog. Då hade han jobbat på företaget i två år.
– Jag tog tag i problemet och sa upp mig. Jag hade blivit fastbränd och hamnat i en lunk där man bara fortsätter utan att veta varför, säger han.
De senaste sex månaderna har Petter Stenberg uteslutande ägnat åt jobbsökande. Trots nervositeten över att vara arbetslös har han inte ångrat sitt beslut.
– Jag har växt oerhört av att bli ställd åt sidan och har fått perspektiv på vad jag vill göra. Det kommer att vara värdefullt när jag börjar jobba igen, säger han.
Stöd från frun
Att hustrun ställt upp på hans vägval betyder mycket:
– ”Gör din grej” sa hon. Relationen till min fru har blivit bättre eftersom jag mår bättre. Och det har varit nyttigt att vara hemma med barnen, förutom att barnen blivit väldigt pappiga, ha ha. Många borde göra som jag, men de flesta väljer att vara kvar på sina arbetsplatser. De har hus, lantställe och bilar att betala av på, säger han.
Anneli, 43: "Ångesten började redan på lördagen"
Det är sju år sedan Anneli Svensson tog det stora steget och bytte bransch.
Hon har inte ångrat sig en sekund.
Sömnlösa nätter, ångest och kval – det var priset Anneli Svensson, 43, fick betala innan hon vågade säga upp sig från sitt arbete som tandsköterska i Borås. Då kände hon att hon inte längre hade något val.
Hatade måndagar
– Jag hatade måndagar och levde för helgen. Men ångesten började redan på lördagen och söndagen var bara en transportsträcka jag inte kunde njuta av, säger hon, och tillägger:
– Jag fattade inte varför jag alltid satt och grät på söndagarna. Men tydligast märktes min frust-ration genom att jag jämt var arg och inte tålde kritik.
Tio år på samma ställe
Anneli Svensson hade jobbat på samma klinik i tio år. Hon prisar sina chefer som fantastiska, därför fattade hon inte vad som var fel, bara att hon måste bort.
När en väninna erbjöd henne plats som receptionist på sin skönhetssalong slog Anneli Svensson till. Och kunskaperna från tandläkeriet fick hon nytta av på sin nya arbetsplats.
I dag har hon hand om all kundkontakt och ansvarar för tandblekning, som kräver utbildad personal.
Glad att hon tog steget
– Jag mår verkligen bra och är jätteglad att jag tog steget. Jag förstår att jag var rädd att bryta upp men mår man så dåligt som jag gjorde är det inget att snacka om. Och i Sverige finns ju faktiskt skyddsnät. Man hamnar aldrig på bar backe, säger hon.
