Girls-stjärnan om fulsexet: Inte alltid som i serien
Lena Dunham berättar om sin karaktär i intervju
TIDSKRIFT ”När man träffar Lena Dunham förstår man att hon inte alls har så mycket gemensamt med sin karaktär Hannah Horvath”, skriver Martin Gelin i marsnumret av Icon Magazin. Han har intervjuat den hyllade manusförfattaren/skådespelaren/regissören till tv-serien Girls på HBO:s huvudkontor och beskriver henne som en självsäker och fokuserad New York-tjej, stilenligt klädd i mörk kostym med spetstopp.
Dunham, av Time Magazine utsedd till ”coolest person of the year”, bjussar inte på sig direkt. Och svarar kort och lite irriterat på hans frågor om det oglamorösa sexet i serien och om blottläggandet av ”hennes egna” och ”bekantskapskretsens” själviska och osmickrande sidor:
”Tv-mediet är förankrat i idén att man ska älska karaktärerna i en serie och vara liksom lojal mot dem. Så folk har svårt att acceptera att det inte nödvändigtvis är fallet i Girls.”
Idé och idé? Det blir ju så, när man följer och förhåller sig till så ”mänskliga” karaktärer som de i Girls. Man både gillar och ogillar, uppskattar och förfasar sig och utvecklar ett slags tillgivenhet, precis som man gör med verkliga människor i sin omgivning. Det roliga med Dunhams serie är ju att karaktärerna är så oförutsägbara. Hannah Horvath inte minst. Jag hoppas bara att Dunham inte frestas hålla på för länge så att serien går över i den där krampartade forever young-igheten som är enda idén bakom Vänner och How I met your Mother. Så att Girls långsamt blir Sex and the city.
