Ofräscha datanördar blir ny tv-serie
”Silicon Valley” parodisk men förutsägbar
Sagan om datanörden som blir mångmiljonär är vår tids HC Andersen. Nu har Mike Judge, skaparen bakom tramsiga Beavis & Butthead och kafkaeska Office space, inspirerats av sitt eget 1980-tal i mjukvarumeckat och skrivit HBO-serien Silicon Valley. Där får vi möta Richard Hendricks, en spinkig tjugo-nånting i hoodie och krokiga framtänder som utvecklat en dataalgoritm som gör mjukvarujättarna pirriga i brallan. Han tackar nej till Hoolis, seriens Google, mångmiljonserbjudande. I stället hakar han på en enprocentare, snarlik kontroversiella Paypal-miljardären och investeraren Peter Thiel. Hooli försöker kopiera algoritmen, och kampen mellan David och Goliat är ett faktum.
Miljön är välbekant från filmer som The Social Network och den mindre lyckade Google-finansierade The Internship som kom fjol (se den inte), och innehåller vår tids främsta rags-to-riches-berättelse. Ändå blir jag inte intresserad.
Serien gör inte mycket för att hotta upp fördomarna om techisarna, så hatade i grannstaden San Fransisco att Google-bussarna börjat attackeras. Att den enda minnesvärda kvinnliga figuren är den svarta strippan Mochachino bidrar till känslan av bristande fräschör.
Samtidigt är seriens förutsägbarhet inte bara Judges fel. Det är inte lätt att skapa satir om en arbetsplats med kitschiga rutschkanor, redan en parodi på sig själv. Och om karaktärerna känns endimensionella är det inte så konstigt. Datakillarna må ha tagit över världen, men de är fortfarande socialt inkompetenta.
