Bang får ny design
Den feministiska kulturtidskriften har piffats upp
Den feministiska kulturtidskriften Bang har fått ny form. Glansigt papper, färgvirvlar och svårlästa tuschpenneversaler känns lite överjobbat, men varför inte? Lite socker i botten är nog bra för att ta sig igenom de ibland svårforcerade teoretiskt-akademiska essäerna med bibehållet gott humör.
För det är ju för att läsa de senaste bråkiga och uppfordrande feministiska tankarna som man ändå alltid med nyfikenhet och viss förväntan öppnar Bang.
Redaktörerna Trifa Shakely och Johanna Palmström startar året med temat ”Lägesrapport”. Och även om jag finner mycket tänkvärt och stimulerande, tycker jag att de borde jobba mer med texternas begriplighet, journalistiskt förenkla och räta ut saker som för feministiska aktivister och genusvetare kanske är självklart men som nog stöter bort andra.
Världen förändras, och feminismen. I den internationella enkäten om hur man firar kvinnodagen ser man att alla möjliga samhällsproblem är kvinnofrågor.
Och det är genomgående i hela numret: ett ifrågasättande av den i varje fall i Sverige framgångsrika identitetspolitiken. Kvinnor och minoriteter och hbt-personers har ju på många sätt fått sina medborgerliga rättigheter erkända och lagstadgade. De är representerade även på höga poster i samhället. Men har inte feminismen som social rörelse större ambitioner än så, frågar Tiina Rosenberg i sin kritiska genomgång av vad som blivit av det en gång kreativa och löftesrika begreppet queer.
Rosenberg citerar Nina Power i Den endimensionella kvinnan (2011) där hon skriver om hur den högervridna retoriken om rättigheter och friheter i USA och Europa används för att motivera krigsinsatser i länder som Afghanistan. Och i sin artikel om asylprocessen för våldsutsatta papperslösa kvinnor och hbt-personer konstaterar Maria Bexelius att de mänskliga rättigheterna inte gäller för dem. Utan asyl kan de inte begära skydd och kan straff-fritt utnyttjas av arbetsgivare, hyresvärdar och hallickar.
Feminismen måste se större, utmana de ekonomiska teorier som för oss in i kris på kris, skriver Katrine Kielos. Vi måste fråga oss vilka typer av värden vi över huvud ska skapa.
Det där vi:et låter luftigt. Men lovande.
