Ingen ljusning i sikte
Deportationerna till Afghanistan måste stoppas
Säkerhetsläget i Afghanistan visar inga tecken på förbättring.
För kvinnor och barn har situationen bara blivit värre.
Det är budskapet i FN-organet Unama:s halvårsrapport, som publicerades i måndags.
Under första halvåret 2017 dödades 1662 civila och mer än dubbelt så många skadades av väpnat våld. De flesta föll offer för rebellstyrkorna, men regeringssidan svarar för vart tredje fall – inte minst därför att både de amerikanska styrkorna och regeringsstyrkorna bombar utan tillräcklig hänsyn till civilbefolkningen.
Det är nästan exakt samma siffror som under 2016 och det är ungefär den nivå antalet offer legat på de senaste katastrofala fyra åren.
Antalet kvinnor som dödats eller skadats steg däremot med 23 procent jämfört med förra året, och nio procent fler barn dödades.
Precis som tidigare finns mindre drabbade provinser. Av de tre områden, Pansjir, Bamyan och Daikundi, som svenska Migrationsverket hittills betraktat som relativt säkra, tycks Daikundi nu ha dragits in i konflikten på allvar. Där dödades och skadades 21 personer under halvåret, vilket kan jämföras med åtta dödade och skadade i Daikundi och systerprovinsen Bamyan tillsammans under motsvarande period förra året.
Unamas rapporter brukar väga mycket tungt när svenska myndigheter gör sina bedömningar. Och nu bekräftas alltså att ingen ljusning är i sikte. Migrationsverket har därmed goda skäl att stoppa inte bara deportationerna till Daikundi, utan också till landet som helhet. Det finns ingen anledning att vänta på att situationen ska bli ännu värre.
