Kulturnytt lajvar Black Friday i nyhetsfabriken
Marknadsstyrd nyhetsvärdering tränger ut den kritiska analysen
Kulturen ligger ofta risigast till när kassan är skral och flera mediehus tvingas nu skära ner på sin kulturbevakning. Paradoxalt nog när kulturen för många är en stor tröst i mörkret, eftersom den erbjuder perspektiv på livet och tillvaron. Kulturjournalistiken och kritiken är därför extra viktig just så här i kristider – för att guida, nyansera, fördjupa och kontextualisera i kontrast till de mer dominerande, svartvita, förenklade, polariserade och ytliga bilderna av världen.
Med Östgöta Correspondentens nyligen aviserade beslut att avskaffa sin kulturredaktion kom ett försök till förmildrande omständighet: kultur ska på Corren framöver bevakas av allmänreportrarna, lät man meddela.
Inget ont om mediernas mångsysslare, men där redaktionell spetskompetens saknas ökar risken för marknadens, politikens och pr-branschens inflytande på journalistiken – inom alla bevakningsområden. Utan ämneskunniga kritiker och kompetenta journalister, som ser konsten, teatern, filmerna, konserterna och läser böckerna, försvagas den redaktionella ryggraden i kulturbevakningen.
Den som undrar hur det kommer att se ut på de tidningar som avvecklar sina kulturredaktioner kan bara lyssna på Sveriges Radios Kulturnytt. För trots att de jämförelsevis har en mycket stabilare finansiering än kommersiella medier, och trots att de fortfarande håller sig med en bemannad kulturredaktion, har de systematiskt skurit ner på kritiken under en längre tid.
Allt oftare låter nu också Kulturnytt som vore det ihopsnickrat av allmänreportrar utan ämneskompetens med beting att fylla sändningstiden med minsta möjliga medel. Programmet nappar glatt på nöjessnackisar, kulturkrigsrelaterade utspel, virala ickenyheter och hemfaller gärna åt att prata om konst och kultur som varor på en marknad.
Medan det blivit färre och färre recensioner i Kulturnytt har det nämligen blivit allt fler inslag byggda på siffror, statistik, ekonomi och mätbarhet. Det är skrivbordsjournalistik om topplistor, priser och försäljningssiffror baserade på branschorganisationers pressmeddelanden och rewrites av virala nyheter – gärna hämtade ur amerikansk nöjepress.
Det är en passiv, marknadsstyrd nyhetsvärdering som tränger ut den kritiska analysen av innehållet i konsten och kulturen, liksom den kompetenta bedömningen av dess kvaliteter.
Detta ihärdiga fokus på mätbara värden i stället för att lägga redaktionellt krut på de olika kulturformernas uttryck, innehåll och omätbara värden, bidrar till att stärka synen på konst och kultur som konsumtionsvaror och gör konstnärer till först och främst varumärken.
Det är inte en neutral, eller opartisk kultursyn, utan speglar en ideologi som värderar allt i pengar – även människors värde. Det är samma politiska ideologi som vill banka in i våra medvetanden att bara den kultur som säljer, tilltalar de breda massorna och klarar av att finansiera sig själv, är något att ha.
Denna journalistiska inriktning, som värderar konst och kultur med kapitalistiska mätinstrument, är en marknadsliberal våt dröm som går helt i linje med högerns och SD:s kulturpolitik. Den lämnar fältet öppet för de falska narrativ som ideligen försöker ställa konst och kultur mot annat i samhället, i stället för att se kulturen som en självklar och viktig del av samhället genom att värna andra värden än de rent ekonomiska.
… varför Kulturnytt i Sveriges Radio abdikerar från idén om public service som ett stabilt och kompetent alternativ till de kommersiella medierna är svårare att förstå.
Det är en kultursyn som hänger ihop med en politik som vill sälja ut allt gemensamt med argumentet att konkurrens på en öppen marknad är bäst för mångfalden, men som nu resulterar i exakt det omvända: mer kommersialisering och starkare likriktning med en marknadsekonomisk survival of the fittest-metod.
En metod som nu också bidrar till att rensa ut den kompetenta kulturbevakningen från landets mediehus.
Att kommersiella medier i kristider landar i slutsatsen att det inte vill lägga sina begränsade resurser på journalistik som inte drar in pengar är inte jättesvårt att förstå – de drivs ju av vinstintresse.
Men varför Kulturnytt i Sveriges Radio abdikerar från idén om public service som ett stabilt och kompetent alternativ till de kommersiella medierna är desto märkligare. Kanske är det bara kompetensbrist som gör att de faller i den marknadsekonomiska fällan, återpublicerar redan brett uppmärksammade nöjesnyheter och rapporterar om kultur som en konsumtionsvara.
Trots att Sveriges Radios Kulturnytt inte behöver göra vinst, räkna klick eller sälja annonser med sin journalistik rear de ut sin kulturjournalistiska själ på bästa sändningstid och lajvar nån sorts bisarr Black Friday i nyhetsfabriken.
