Avslöjad: farmors fruktansvärda hemlighet
TV Mellan 1915 och 1923 mördades omkring 1,5 miljoner armenier i dåvarande ottomanska riket. Vad som inte är lika känt är att tiotusentals av de armeniska unga kvinnorna och flickorna fördes bort av turkar, kurder och araber, våldtogs, tvingades till giftermål eller ut i prostitution.
En av dessa flickor var den svenskarmeniska dokumentärfilmaren Suzanne Khardalians farmor. Men det visste inte sondottern när hon växte upp med sina fem systrar i Beirut.
Farmodern, som bodde i våningen ovanför, var retlig och dyster, kramades aldrig och hade konstiga blå tatueringar. Men ingen talade om det hemska förflutna i Suzannes armeniska familj – det var först när hon var 16 hon fick läsa om folkmordet i skolan.
När Suzanne, som nu bor i Sverige, ville undersöka vad som hände farmodern innan hon kom till flyktinglägret i Libanon 1922 möter hon besvärande tystnad. För de kvinnor som ändå överlevde var det en skamlig hemlighet. Kvinnor med ägarmärken föraktades även av de sina.
Den starka och personliga filmen Farmors tatueringar nuddar vid fruktansvärda öden som ändå förblir oberättade, bara kan anas. Sanningen har varit tabu så länge att nästan alla vittnen är döda. Filmarens resa slutar i Markada-öknen nära Syrien, armeniernas Auschwitz, där berget är så fullt av namnlösa massgravar att tänder och skelettdelar ligger öppet i gruset. Här hörs bara ökenvinden.
