Besluten om Malmberget tas nån annanstans
Dokumentär skildrar gruvoten med värme, humor och politisk pekpinne
TEMPOFESTIVALEN Slukhål öppnar sig världen runt, under en stuga i Florida, mitt i Guatemala city, runt om i Kina. Vad medierna beskriver som mystiska katastrofer är ofta väl kända risker, både myndigheter och företag vet att marken under är som en schweizerost men duckar för ansvaret så länge det går.
Uppe i svenska Malmberget vidgar sig det jättelika gruvhålet mitt i stan, marken skakar av nattliga sprängningar och folk kan inte sova. Ett gammalt och nyckfullt slukhål som har förgreningar man inte räknat med. Malmkroppar värda 500–700 miljarder finns under marken. För att bryta allt måste 500 villlor och 1 000 lägenheter rivas och 3 000 människor flytta. Men vart, och när och hur? Vem betalar? Varken LKAB eller kommunledningen kan ge klara besked.
Dokumentärfilmen Malmberget, av Alexander Rynéus och Per Eriksson, som visas på Tempo dokumentärfestival skildrar hur besluten som förändrar människors liv (som vanligt) tas över huvudena på dem som berörs. Småhusägare som inte kan sälja är förbannade på LKAB:s snålhet. Gruvarbetare som är tacksamma för jobb vill inte klaga. Sentimentalt folk sörjer sin hemort. Kommunalrådet har större visioner och beställer InterDesign-projektet City Move och framtidsscenariet ”Nya Gällivare” av forskare och samhällsplanerare från hela världen.
En politiskt lärorik film men också fint människoseende och humoristisk.
