Villaägarna vill slippa möta arbetarklassen
Jag skulle vilja be svensk höger om lite anständighet
Kan borgarna i Sverige bli mer öppet rasistiska? Kan de tänja ännu lite mer på gränserna för vad de klarar att säga utan att bli illamående? Kan de, kort sagt, börja bete sig ännu värre?
Det kan du ge dig fan på.
I en debattartikel i SvD säger Daniel Liljeberg, samhällspolitisk chef på Villaägarnas riksförbund, ”Nej till MP:s sociala ingenjörskonst”, ett tydligt exempel på denna förskjutning.
Först och främst: ja, hans organisation ska räknas till svensk borgerlighet. Det är en intressegruppering som ingår i den svenska mitten-högern, på samma sätt som Fastighetsägarna gör det, och på samma sätt som Hyresgästföreningen hör till svensk vänster.
Det Liljeberg kallsvettas över är att Miljöpartiet vill minska segregationen i samhället genom att ”skapa större möjligheter till sammanhållning och kontaktytor mellan personer med olika bakgrund”. Man vill att det måste tas hänsyn till ”social hållbarhet” i kommunernas planering, ”så att det kan bli en mer blandad bebyggelse med en mångfald av bostäder i alla områden”. Med andra ord: partiet vill att man ska kunna bygga lägenhetshus intill villaområden.
Och det är det värsta Villaägarna kan föreställa sig. De har suttit och lyssnat på Imperietdängan Höghus, låghus, dårhus och fullkomligt pissat på sig. Paniken i Liljebergs artikel talar sitt tydliga språk.
Han bölar helt öppet om att ”påtvinga medborgarna en integration som de kanske inte bett om”. Sweet Home Alabama, vilken mardröm! Tänk om det börjar flytta in mörkhyade som syns helt öppet när man sitter och smuttar på rosécavan bland de RUT-trimmade äppelträden!
Så följer lite överslätande svammel om att det handlar om att dugligt folk ska slippa ”kriminalitet”. I det frånstötande språk som numera talas av borgarna i det här landet är det självfallet synonymt med ”invandrare”.
Och sedan är det såhär, enligt Liljeberg, att den som är ”flitig” ska få ”bära frukterna av sina mödor genom att kunna köpa ett bättre boende än den som inte ansträngt sig”.
Och det är ju också ett sätt att se på saken. Är alltså en managementkonsult flitigare än ett vårdbiträde? En fondförvaltare flitigare än en busschaufför? En riskkapitalist i välfärdssektorn flitigare än en lokalvårdare på någon av vårdcentralerna kapitalisten äger?
Liljeberg avslutar med att efterfråga en politik som skulle göra att ”fler hushåll känner en vilja att vara delaktiga och lojala med landet och samhället Sverige”.
Jag skulle i gengäld vilja be om en svensk borgerlighet som känner lojalitet med vanlig förbannad anständighet, normal helvetes medmänsklighet och normal jävla tankeförmåga.
Den drömmen lär inte gå i uppfyllelse. Snart börjar valrörelsen, och det kommer att bli värre, betydligt värre, innan det blir ännu värre.
Vi som är lojala med det sanna Sverige – det Sverige som är både solidariskt och intelligent – tänker inte ta den här skiten mer. Den själviska svinaktigheten ska bekämpas, var den än visar sitt smutsiga tryne. Och tro mig, den kampen vinner vi. Motståndarsidan har ju uppenbarligen förvandlats till rena skämtet.
