Helt åt skogen med naturen
Exposé om natur som skiter i dig och går åt ett annat håll
PROSA/KONST ”Naturen med alla sina resurser är så full av sig själv att kunde och ville den pissa på dig skulle den göra det utan att blinka. Men den bryr sig inte. Den skiter i dig, ändå ska du dit och uppleva den, i all sin otrevlighet.”
Mattias Alkbergs naturtankar ingår i Ur skogen (Orosdi-Back), en snygg och respektlös blandbok hopsatt av Daniel Söderberg och Ragnar Persson som samlat tjugo konstnärer, fotografer, författare, journalister, poeter och musiker som svarat på frågan ”Vad är skogen för dig?”. Och de har fått förvånansvärt hednisk-romantiska svar, mest i bildform, om uråldriga skogsandar och utarmade biotoper, om ulvar och ormar och troll, om mystiken i det ”iskalla, avvaktande och förtätade”. Om en black metalplats där man pissar på lägerelden.
Man får gudskelov också följa unga vildmarksinventerare från Naturskyddsföreningen som kämpar på ideell basis mot staten och penningkåta skogsägare för den återstående orörda naturskogen.
Den skog som finns i Sverige i dag består nämligen till 92 procent av barrträdsplantager och kalhyggen.
Mats Caldeborgs och Thomas Tidholms gemensamma projekt Naturalia har också uppstått ur en fascination för ”detta som kallas natur”. Och en oro för att naturen i sin ”förklädnad av natur” inte är en oändlig resurs, utan en tillfällighet. Att skapelsen är på väg bort från oss, åt något annat håll.
I samband med deras fjärde utställning, på Bollnäs konsthall, kom Naturalia ut som bok (Konsthall Norra Kvarken förlag), med skulpturer av Caldeborg och texter av Tidholm
”Naturalia är vad som återstår när form är vad som återstår”, skriver Tidholm. ”När materien ser sig om och beslutar sig för en längre tids vila”.
Och livet har stillnat och stelnat i Caldeborgs former, med namn som Gästen, Evigheten, Tröst. Ofta sammansättningar av mänskligt skrot som metallhjul, lister, ett rostande barnvagnschassi och döda organiska saker som kranier, torkade djurdelar, trädklumpar. Vissa avgjutna i brons, delvis svartbrända och med en rysframkallande utstrålning. Som något man hittar efter en katastrof, efter ett atomkrig eller på en övergiven planet.
