Nomineringarna vittnar om ett bra litteraturår
Här är alla som kan vinna Augustpriset 2022
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2023-02-16 | Publicerad 2022-10-24
Under 2000-talets första decennium såg det ut som om Augustpriset skulle gå till ”starka berättelser” framöver. Men så hände något märkligt: Carl-Henning Wijkmarks tankebok om döden – Stundande natten – vann över Åsa Linderborgs Mig äger ingen 2007. Visserligen ett dåligt beslut ur estetisk synvinkel – men ändå spännande att en så experimentell bok vann över Linderborgs kioskvältare.
Under 2010-talet har flera oväntade titlar tagit hem statyetten, exempelvis Marit Kaplas dokumentärlyriska Osebol och Linnea Axelssons diktepos Ædnan. Böcker som femton år tidigare varit otänkbara. På så sätt har Augustjuryn befäst att priset bara till hälften är ett kommersiellt pris.
2022 års nomineringar fortsätter i den utstakade riktningen. Här finns visserligen bladvändare, men ingen given kommersiell succé. Hela två diktsamlingar är nominerade (Tunedal och Mohammed), en kritikerfavorit (Genberg), ett komplicerat romanbygge i science fiction-traditionen (Anyuru) samt Aftonbladet kultur-skribenten Anneli Jordahls Björnjägarens döttrar. Den sistnämnda har traditionella Augustkvaliteter (engagerande historia, sprakande språk, mustigt persongalleri) och mina slantar hamnar på den. En annan sak som slår mig är att listan speglar de kvinnliga författarnas dominans: av sex nominerade är endast en man.
Desto mer överraskande är fackboksnomineringarna. En återkommande kritik är att de missar samhällsreportagen. Så är inte fallet i år: både Hans-Gunnar Axbergers bok om rättsrötan under Palme-utredningen och Aftonbladet-skribenten Andreas Cervenkas furiösa uppgörelse med ”världens jämlikaste land” har nominerats. Till kategorin kan även Nina van den Brinks Jag har torkat nog många golv föras, som inte bara handlar om Maja Ekelöf. Utan även det systematiska osynliggörandet av den arbetarklass som får vardagen att fungera: lokalvårdarna. Den är värd ett Augustpris och en trolig vinnare – med tanke på att juryn brukar ha en förkärlek till maffiga biografier.
Bland barnböckerna dominerar bilderboken tungt. Tyvärr brukar de sällan vinna och det är ingen vild gissning att Nora Khalils kritikerhyllade Albyskildring Yani kniper statyetten. Själv skulle jag gärna se att Marie Norins och Elisabeth Ericssons Bettan vann. En ljuvlig skildring av en färggrann excentriker i en husvagn, som i slutändan visar sig vara en rätt obehaglig typ. Bettan är en uppfriskande uppgörelse med den svenska bilderbokens myspysiga idealisering av original: från Sven Nordqvists Pettson till Jan Lööfs eremiter.
