Vilken litteratur törs Akademien belöna?
Åsa Linderborg om att Svenska Akademien åter får dela ut Nobelpris
I höst kommer Svenska Akademien att dela ut två Nobelpris i litteratur. Jag tycker de kunde ha nöjt sig med ett och låtit 2018 vara en symboltyngd vit rad.
Två pris är dock bättre än inget. Andra tycker annorlunda och menar att priset är diskvalificerat så länge Horace Engdahl sitter kvar. Det räcker tydligen inte att han tvingades bort från Nobelkommittén, det vill säga, att hans kompetens offrades för att rädda varumärket.
När det var som rörigast menade jag att alla ledamöter borde lämna sina stolar. Jag såg det som enda räddningen för den institution som är så mycket viktigare än det senaste årets debatt har gjort gällande. Sedan dess har Akademien gjort en rad förtroendefulla, om än något tråkiga, inval. Varje sammanträde är förmodligen en psykologisk rysare, men det måste vara upp till dem som sitter där att avgöra om de står ut med varandra.
Jag är mer oroad över vad 2017/18 års händelser kan ha gjort med vilken sorts litteratur som kommer att prisas. Risken är att det för lång tid framöver bara är politiskt odiskutabla författarskap och moraliskt otadliga författarliv som kommer få denna utmärkelse. Det om något vore att skada ”varumärket” – och den högkvalitativa litteraturen.