Rocky går lös – på Ingvar Kamprad
Hipsterhundern har vuxit upp och tänker på döden
Rocky har växt upp, menar de som följt honom från begynnelsen. ”Först skulle han vara så himla cool jämnt på sjögräs eller fulapan, men nu är han mycket mer självironisk. Ödmjuk. Han blir faktiskt bättre och bättre”.
Martin Kellerman har släppt sitt 22:a Rockyalbum (Kartago Förlag) och jag som läser dem sporadiskt tycker nog hans hundiga hipster är sig lik. Lika låg och djup och aforistisk. Mycket eviga frågor: ”Jag skiter i om nån jävla Joe har vunnit en miljard på World Poker Tour, för ingen kommer undan livet!”
Men Rocky kontemplerar även dagsfrågorna; Kahn och Kamprad, Greklands ekonomi, hemligheten bakom de nya barnslaktande deckarna, vad man skulle göra om man blev helt utblottad. Nu är det också dags för Rocky och hans hornförsedda sambo att skiljas och när han efter de ansträngt civiliserade ceremonierna börjar känna efter slår sorgen och barnlöshetspaniken till. Rocky må vara fabeldjur men han är också 39, alltså snart 40: ”Jag är inte rädd för döden men vill inte gärna dö på ett sätt som är omöjligt att inte i smyg tycka är väldigt komiskt på nåt vänster.”
