”Jag är verkligen en Sara Lidman-nörd”
Intervju med Lo Ragnar Lindström, vinnare av skrivartävlingen Min eld
Grattis, Lo Ragnar Lindström!
Vem är du?
– En poet från Västerbotten.
Hur kom din text till?
– Texten är skriven när jag hade ett residens hos Riksteatern. Planen var att skriva om arv som tema men det gick skitdåligt. Då var det som om jag fick ge upp den riktningen och skriva om det som angick mig just då i stället och det blev den här texten.
I juryn talade vi mycket om ditt bildspråk. Var kommer det ifrån?
– När jag har något att skriva så uppenbarar det sig saker som vill rymmas i texten. Mina sinnen åker med och jag försöker tillåta mig att följa dem. Då blir det levande bilder, som antingen kristalliserar det jag ville ha sagt eller bidrar med något jag inte aktivt hade kunnat tänka mig till.
Träden, myren, myggen och sjön spelar stor roll i texten. Vad betyder naturen för dig och ditt skrivande?
– Naturen i Västerbotten är absolut en del av min uppväxt, men också en del av min historia. Det går djupt bakåt och lever i mig, som rötter.
Kroppen står i centrum i texten, din och andras. Kan du säga något om det?
– Jag tänker att vi överlag har för stor distans till kroppen, att vi tänker att den bara är farkost åt hjärnan. Men allt genomgår kroppen och den säger så mycket om man bara är lyhörd. Arv, nutid, framtid, allt pågår där samtidigt.
Har du några förebilder/inspirationskällor i ditt författarskap?
– Ja jag är verkligen en Sara Lidman-nörd.
Vi anade det när vi läste din text.
– Gjorde ni? Gud vad fint. Jag mötte henne när jag gick på gymnasiet och drabbades av en stor kärlek och fascination inför hela hennes väsen. Det är som mycket som ryms i henne; författaren, aktivisten, människan.
Elden i din text finns både i kroppen och i skogen. Hur hänger det ihop?
– Kropp och plats är två grundläggande existentiella saker för mig. Har svårt att skilja kropp och natur åt, var börjar och slutar det ena och det andra? De båda angår mig på ett brinnande sätt.
