Satir light
Fredrik Lindström skriver om människor med huvena fulla av ”skitdrömmar”
Emma bor ihop med Markus men hon fantiserar ständigt om ”den rätte”. Estelle och Fredrik lever för att inreda sin lägenhet men hittar inte den perfekta soffan, den som verkligen är ”vi”. Sömnlöse Magnus kan bara sova till dammsugarens trygga barndomsbrus och slarvern Martin hittar äntligen lösningen på varför 47 uddastrumpor försvunnit i tvätten.
Tv-kändisen, språkforskaren, filmregissören med mera Fredrik Lindström har skrivit ännu en novellsamling efter Vad gör alla superokända människor hela dagarna (2001), som sålde mer än alla svenska novellsamlingar genom tiderna. De nya berättelserna är lika milt satiriska. Om den förra samlingen mest handlade om unga par som försökte förverkliga sina föreställningar om ett lyckligt liv så har de nu hunnit bli något äldre och medelklassigare.
De har altaner med loungemöbler, topputrustade kök och noga utmätt kvalitetstid, är särbos, anlitar homestagare. De har huvena fulla med vad Nina Björk kallar ”skitdrömmar”, formade efter reklam och amerikanska romantiska komedier. Och jag vill verkligen att författaren ska avslöja och avskilja dem och klargöra vad som är vad och riktigt och levande från allt som är dött men Fredrik Lindström når aldrig dit. Han nöjer sig med att lulla och gulla och fångar in allt i små ”typiska” paket så mjukt och försonligt, menar väl att man ska känna igen sig i alla ”man”. Att ”vi” är så här.
Skickliga novellister kan ibland med några korta utsnittade scener visa hur komplicerat livet är, hur oavgjort, och att det möjligen kan ingå i större, oöverblickbara skeenden. Att ”vi” är mer än vår banalitet. Här sker ofta motsatsen, en känsla av hopplös futtighet kommer över mig, att jag trycks ihop som en udda strumpa i Magnus källares centrifug
Säg mig, nog finns det väl någon annan lycka, några andra drömmar än de här?
