Här är underbart att vara
Michael Ondaatjes nya roman Divisadero – Annas bok börjar på landet i norra Kalifornien. Anna växer upp på en mindre bondgård. När hon är sexton inträffar en katastrof som på en dag slungar henne ur barndomen och ensam ut i världen. Fadern hittar henne i säng med Coop, den grannpojke han tagit hand om sedan föräldrarna mördades och som han nu själv nästan slår ihjäl. Anna vill aldrig mer träffa sin far. Fosterdottern Claire flyttar också från gården så fort hon kan.
Ondaatje skapar spänning utan att sensationalisera. Våldet och tragiken finns där men han skapar med andra, subtilare medel en iver att läsa vidare för att förstå. Varför Anna flyttar till södra Frankrike för att leva i en död äventyrsförfattares hus, varför Claire jobbar hos en människorättsadvokat och njuter av att riskera livet när hon rider uppe i bergen. Varför Coop försörjer sig som spelare i Las Vegas.
Ondaatje lägger ut teorier om livsmönster som upprepar sig och om sönderslitandets mening. Men han skriver aldrig bekräftande, utan forskande, förundrat. Han kringgår tiden, öppnar en port i båda riktningarna, låter en ny kvinna förväxlas med en ”tvilling”. Hans figurer är samtidigt så tydligt illusoriska, så typiskt romanfiguriga, så mytiskt, hårdsentimentalt Tom Waits-amerikanska, idealiserat vilda, smågalna och självständiga (särskilt kvinnorna).
?Visst märker man hantverket, hur snyggt han lyfter texten med sångrader och litterära citat om Konsten och Minnet. Men ändå är det så underbart att bara vara i den här boken, särskilt i de sydfranska historiska avsnitten, och utan brådska följa människorna i deras tankar och förnimmelser av väder, dagrar, intimitet, saknad och längtan, ätliga växter, djur. I vissa stycken – när någon dansar med en katt, badar i en sjö i mörkret, när den gamle författaren saknar grannpojkens glada lilla ansikte (för att inget är verkligt utan pojken) – blir det så vackert att jag blir gråtfärdig.
Ondaatje är född i dåvarande Ceylon men är nu kanadensisk medborgare. Förra romanen, den mer politiska Anils leende, utspelade sig i Sri Lanka men annars tycks han sträva efter att vara en internationell mer än en nationell författare. Den engelske patienten, hans mest kända roman, utspelar sig i Italien och Egypten. När författare kan bli svinrika riskerar det internationellt gångbara att baseras på det alltför välkända, universaliteten att kodas till västlig trivialbildning och historia. Ondaatje spelar i den ligan, men han är verkligen inläst både på professionellt kortspel och difteriepidemier i Europa efter första världskriget. Den allmängiltighet han söker, eller lyckas förtrolla läsaren att öppna sig för, är något dyrbarare, en sorts välsignad poetisk kvalitet dold under det hårda och nödtvungna i varje människas liv.
