Garnkonst på hög nivå
Tidskriften ”Hemslöjd” dyker ner i livets olika trassligheter
TIDSKRIFT Garnet är en bra metafor för kreativa processer, de går aldrig spikrakt utan vindlande, säger nycirkusdirektören Tilde Björfors i senaste numret av Hemslöjd (1–13) som har ”Trassel” som tema.
Cirkus Cirkör försöker nysta fram livets mening i sin kommande föreställning Knitting peace och Hemslöjd handlar också om garnkonster på hög nivå: se bara Elin Ivres och fotografduon Vandals svarta garnjuveler på den renässansbleka omslagsmodellen! Eller Lisa Anne Auerbachs chicken stricken-tröjor med slagord och Inger Ohlssons oerhört vackra finstickade och bandgarnerade spedetröjor, undanskymda i klädhistorien men nyskapade.
Det långsamma görandet i sig har blivit attraktivt igen. Kanske är det ett sätt att strunta i samtidshetsen, göra en annan tid verklig med händerna.
Det är en artikel om vantar i ett gravvalv, om gamla tätstickade arbetsvantar från Norrbotten som gör starkast intryck på mig. Vantsamlaren och etnologen Erika Nordvall Falck som sedan tonåren stickat och vurmat för gamla mönster berättar om fjällbon Skaite-Marias vantar som ännu lever kvar, perfekta i sin enkelhet och funktion, och om mötet med hängivna vantsamlaren Terese Torgrim på åderdomshemmet Vilan i Kiruna.
Torgrim var med när 1600- talskyrkan i Jukkasjärvi renoverades 1947, då golvet över gravvalvet öppnades. Hon fick då tillstånd att undersöka de mumifierade kropparnas vantar. Hon blev nedfirad i en rullstol och satt i timmar i mörkret vid de öppna kistorna och studerade med förstoringsglas hur vantarna var gjorda. Mönstren var intrikata.
