6. "Kom in å ät!”
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2018-11-27 | Publicerad 2013-10-25
En klasskompis hade en mamma som alltid sjöng Harry Brandelius-låtar när hon lagade mat. Jag minns det tydligt för hennes röst var speciell. Hennes man jobbade som lots och deras hem i hyreshuset liknade ett Wasamuseum i miniatyr.
Det här var vid slutet av 60-talet när det fortfarande fanns utrymme för lite sång i arbetet. Överallt stod en transistorradio högt uppskruvad: ”Gamla Nordsjön den svallar och brusar, under vindarna växlande gång sedan urminnes tider oss tjusar din betagande, rytmiska sång.”
Så när hon ropade ”Kom in å ät!” lyssnade hela gården. Hon kunde verkligen ropa ”Kom in å ät!” så att det lät som musik. Köttbullar med lingonsylt. Fläskpannkaka. Fattiga riddare. Strömmingslåda.
Varför ropas det aldrig ”Kom in å ät!” nu för tiden? Lagas det ingen mat? Är de sjungande vardagskockarna ett utrotat släkte? Äts det inte på fasta tider längre?
Som en stilla protest mot att ännu ett ljud är utrotningshotat brukar jag ställa mig fullt synlig på trappan hemma och ropa/skrika/growla: ”Kom in å ät!”. Ungarna kommer direkt.
Mikael Strömberg
Upptäckt utdöende ljud – mejla oss!
Musikern och journalisten Mikael Strömberg har börjat kartlägga ljud i vår närmiljö som riskerar att försvinna.
Har du själv hört ett utrotningshotat ljud? Kanske spelat in det?
Mejla oss på utrotningshotadeljud@aftonbladet.se
