Partierna är i grunden usla
"Partier främjar kollektiva lidelser och pseudoreligiöst grupptänkande"
Demokratin, med politiska partier som ”säljer in” sig till väljarna för att få styra dem ifrågasätts sällan nuförtiden. ”All demokratikritik är per automatik misstänkt” som Gunnar Holmbäck skriver i tidskriften Subaltern (h-ström förlag) vars nya nummer är fullt av olika former av filosofiskt ifrågasättande av det samförstånd eller lydnad den politiska demokratin kräver. Operaismens teoretiker Mario Tronti medverkar, liksom tyske filosofen Peter Sloterdijk. Den metafysisk-teoretiska tidskriften Tiqqin som ligger bakom den omdebatterade pamfletten Det stundande upproret (som sätts upp på Turteatern med manus av Helena Granström i januari) presenteras, och ett kapitel av Den cybernetiska hypotesen, där internet ses som en krigsmaskin har översatts. Maskiner är ju också per automatik misstänkta, eller?
Men den text som välver om mest i mitt huvud är Simone Weils Om de politiska partiernas allmänna avskaffande som hon skrev några få månader före sin död 1943. Partier främjar kollektiva lidelser och pseudoreligiöst grupptänkande, inte förnuft, menade Weil: ”Anta att en medlem av ett parti, en parlamentsledamot – en parlamentskandidat eller bara en aktivist – offentligt åtar sig följande: `Varje gång jag befattar mig med ett politiskt eller socialt problem lovar jag helt och hållet glömma att jag tillhör en viss grupp och uteslutande ägna mig åt att arbeta för rättvisan och det allmännas bästa.’ ”
Tyvärr vet var och en av oss hur kortvarig en sådan politiker skulle bli.
