Vad är vi värda när datorerna tar över?

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Publicerad 2016-02-12

Beate Grimsrud om en framtid full av frågor

På min korta promenad till bussen i kylan får jag reda på snuttar ur samtal som inte är menade för mig. En byggjobbare springer förbi och flåsar in i sin mobil: Jag är värd att få prata med dig. Sen passerar jag en kvinna som säger: Berätta inte för mig hur jag vill ha det. Nästa upprepar: Ingen djävul som bryr sig. Kanske pratar dessa med varandra. Kanske inte.

Microsoft spår att vi inom kort kommer kunna slänga smartphonen. Smarta och uppkopplade blir vi genom att operera in ett chip under huden. Blir människan då en värdesak? Hur får man tillgång till hjälpmedlen som kameran, kartan, telefonboken och banken? Kanske kommer vi ha en pinkod in till oss själva. Eller så kommer det räcka med att helt enkelt sätta dit sitt eget finger­avtryck någonstans på kroppen. Eller kommer vi vara dna-styrda? Kan någon då komma åt mitt bankkonto genom att stjäla mitt blod?

Kommer jag den ena dagen att kunna programmera in begränsningar så att jag inte själv övertrasserar kontot, eller ringer mitt ex. För att nästa dag inte vara fri att göra fel? En datorstyrd bil är överlägsen en människostyrd. Ponera att jag har en bil och att den är programmerad för att i varje situation minimera olyckor.

Om jag ensam sitter i bilen och där på gatan framför mig finns två barn. Väljer bilen då att köra ner i diket med risk att jag dödas? Vem vill ha en sådan bil? Om det i stället för två barn är två andra som snabbt ansikts­scannas. Två alkisar, två skattesmitare, två kändisar, två läkare? Är två alltid dubbelt så mycket värda som en?

Många jobbar med att forska fram smarta datorer. Färre är dom som jobbar med hur vi ska kunna kontrollera dom. Det är dom som borde få forskaranslagen. För den dagen datorerna själva kan skapa datorer är säkerhetsfrågan redan överspelad. Här kan vi tala om att det är viktigt att gå före. Hur fastställa ett värde? Är vi alla värda lika mycket? Föregångslandet Sverige känner inte till några, med Per Albin Hanssons ord, privilegierade eller tillbakasatta. Inte?

Innan jag kliver på bussen ser jag jättereklamaffischerna med denna veckas budskap: Vill du må bra? Och bild på en mjölkdryck. Vill och vill? Jag blir lite rädd, vem svarar egentligen inifrån mig och vem lyssnar?

Beate Grimsrud