På jakt – efter sig själv
Publicerad 2015-12-21
Claes Wahlin läser Stoner-författarens andra roman
Uppmärksamheten kring John Williams återupptäckta roman Stoner var stor. William Stoner växer upp på en bondgård och hans föräldrar lyckas skicka honom på en agronomutbildning. Väl där blir han förhäxad av Shakespeares sonett 73. Det är en av bardens mest berömda sonetter, som börjar med ”That time of year thou may’st in me behold” varefter den låter dagen gå mot mörk natt samtidigt som solens ljus reduceras till eld och glödande aska. Den slutar: ”To love that well which thou must leave ere long.”
Den resan gör William Stoner, som trots att han endast når en blygsam akademisk position finner sig själv och lyckan som lärare i litteratur vid ett mindre bemärkt universitet.
I ”Butcher’s Crossing”, Williams andra roman och utgiven 1960, fem år innan Stoner, är resan inverterad.
Will Andrews hoppar av studierna vid Harvard för att bege sig västerut. Det är 1870-tal och genom en bekant till sin far lekmannaprästen tar han sig i diligens till Butcher’s Crossing, Kansas. Denna håla vid civilisationens utkant hyser en handfull buffeljägare, några prostituerade och en eller två diversehandlare. Andrews ska söka sig själv, sitt oföränderliga jag. Om William Stoner oförhappandes hittar sitt oföränderliga jag, så är Andrews mer aktiv, om än blott diffust medveten om vad han egentligen saknar och söker.
Han slår sig i lag med tre erfarna äventyrare, Miller, Schneider och Charley. De ska bli rika på buffelskinn och ger sig ut på en expedition in i Colorado. Miller har länge velat återvända till ett bergspass som han minns hyser tusentals bufflar. Äventyret går rakt åt skogen. Om den traditionella nybyggarromanen handlar om att övervinna naturen och utsätta sig för strapatser i hopp om att bli man, så handlar Williams roman om en man som vill bli av med något för att finna sig själv.
Nog blir Andrews av med något. Det är med nöd och näppe han överlever. De umbäranden han genomgår beskrivs ofta som att han förlorar sig själv, blir genomskinlig, upphör att existera som ett subjekt. Romanen har ett motto av Ralph Waldo Emerson om hur naturen ställer allt i dess rätta proportioner, den ”dömer alla människor som kommer till henne.” Andrews blir vägd, nästan funnen för lätt, men väl återbördad till Butcher’s Crossing, som är ännu mer nedgånget vid återkomsten, är han likväl en annan. Kanske har han, på gott och ont, funnit sitt oföränderliga jag.
I Eva Johanssons stilsäkra översättning framgår Williams detaljerade och exakta prosa. Med små medel kan vi följa Andrews långsamma förvandling. Den som vill veta exakt hur man smider gevärskulor eller flår en oxe utan att få med köttslamsor kan använda romanen som en manual.
Samtidigt är det en spännande äventyrsberättelse med existentiella bottnar. Kanske kan man säga att Williams skriver ut vad den amerikanska vilda västern-drömmen egentligen handlar om, under allt pangpang, alla gnäggande hästar, bourbondrickande och prat om selfmade men.
Liksom i Stoner handlar det om att bli vuxen, att gå genom eld och vatten (bokstavligt i Butcher’s Crossing) och födas på nytt, som för första gången. Men i denna roman sker Andrews födsel genom att klä av sig allt det som William Stoner klädde på sig.
