Subtila och absurda anekdoter i väntan på transutredningen

I ”Nästan i mål!” stirrar Olivia Skoglund ner tvivlen

Av: Viktoria Jäderling

Publicerad:
Olivia Skoglund, aktuell med ”Nästan i mål! – en komisk transition”.
Foto: David Möller
Olivia Skoglund, aktuell med ”Nästan i mål! – en komisk transition”.

”Jag vet att ett liv av fysisk smärta och ytlig diskriminering väntar mig!” säger transtjejen Olivia till sin inre grabbhalva i serieboken ”Nästan i mål! – En komisk transition”.

I väntan på transutredningens framryckning ägnar sig Olivia åt biohacking i det privata: bränner bort generande hårväxt på en laserklinik, går på konsultation för att slipa bort adamsäpplet, eller sitter med laptopen tryckt mot skrevet för att det sägs orsaka åverkan på penis.

Det liknar på ett tiltat sätt pubertetsflickornas liminala fas när knoppar brister, fast här är det kroppar som brister. Transitionen är spejsad och rörelsebegränsad samtidigt som viljan att smälta in är stor.

Man förstår att en bad hair day har en annan laddning för transtjejen än för cistjejen, även om genusgörandet liknar varandra och båda kanske väljer att stanna hemma. Och att medan cistjejen kan göra ett statement av att ignorera sin generande hårväxt, bör transtjejen för säkerhets skull välja något mindre normbrytande.

För Olivia krävs ett fokus framåt, det finns inte riktigt plats för fler motsägelser eller mänskliga nyanser, så läser jag det. Hon måste stirra ner tvivlen och kanske se både objektifiering och heterotrakasserier som små framgångar på vägen mot målet. För att tala med poeten Nino Mick: Att lyfta blicken från sitt kön låter sig inte så lätt göras i den här fasen.

Därför sympatiserar jag med Olivias olust inför psykologens ledande frågor, att hon kräver att åtminstone få göra det på sitt sätt, berätta i flyhänta fulteckningar om paradoxen i att överskrida normen för att i någon mån kunna ingå i den.

Det är de symbolladdade köns- och transosande anekdoterna som dominerar: att som liten pojke föredra det explosivt tjejiga Winx club i stället för hockey, att komma ut för metalgänget, att hämta ut ett paket på posten adresserat till sitt transnamn med gammalt ID i handväskan, att om sommaren svettas från både pung och bröst.

Eller stöta på snubben Fred som efter en lång lektion om skillnaderna mellan transkvinnor och dragqueens får sin lilla insikt: ”om jag ligger med en draqqueen så är jag bög … men ligger jag med dig är jag inte bög.”

Mest gillar jag de subtila, småabsurda scenerna, som tvångsfixeringen när hon under en ultraljudsundersökning av halsen upptäcker att hennes struphuvud liknar en fitta: ”Min alldeles egna halsfitta!”

Eller om det sköna i att bära ansiktsmask under en resa till Japan, som skydd för virus, föroreningar, blickar, men vänligt nog också egen smittspridning, vilket inte anses socialt accepterat i väst. Möjligen fram till nu, i den här globala transitionen, vem vet vad som händer under alla masker, innan allt blir som vanligt igen.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

ÄMNEN I ARTIKELN