Smart om när fantasin tar över verkligheten
Nick Drnasos serieroman ”Acting class” har många lager
Publicerad 2023-03-09
När Nick Drnasos Sabrina som första serieroman någonsin nominerades till prestigefyllda Booker-priset 2018 var det en smärre skräll för genren. Den amerikanske tecknarens beigetonade, lågaffektiva skildring av de anhörigas psykologiska förlamning efter en kvinnas mystiska försvinnande, var också en mycket speciell och intressant spegling av vår förvirrade samtids relation till sanningen.
Nick Drnasos nya bok Acting class, hans tredje, har ett liknande budskap och modus, men är ännu mer en berättelse om berättande och om att orientera sig i tillvaron. Precis som Sabrina inte riktigt var en kriminalhistoria, är Acting class inte bara en historia om tio alldagliga personer som anmäler sig till en dramakurs i en ödslig möteslokal. Också här finns ett stråk av konspirationsteori som rör om i storyn, även om den kanske mest formas i läsarens huvud.
Ramhistorien utspelar sig i ett samhälle kostymerat i amerikansk småstadsennui, där gränsen mellan fantasi och verklighet blir allt mer flytande för varje kurstillfälle. Känslan av dramaterapi är påtaglig i flera av teaterövningarna, när deltagarnas personliga bagage färgar scenerna så att de börjar smälta ihop med den yttre verkligheten.
Här finns Gloria som tar med sitt vuxna barnbarn Beth på kursen, i hopp om positiva effekter på hennes psykiska mående. Och Beth verkar absolut trivas, men får kanske för mycket smak för fiktionen. Något liknande händer Angel, som också tycks förlora sig i fantasivärlden och slutar gå till jobbet. För Rosie och pojkvännen Dennis blir teaterövningarna till något slags skruvad parterapi. Och så har vi enslingen Lou, som tidigt tilldelas rollen som hund, och snart tycks börja identifiera sig som sådan.
Drnaso växlar skickligt mellan fiktionslagren med sitt karakteristiskt naiva bildspråk. Det är nästan provocerande neutralt och påminner mycket om stiliserade instruktionsskyltar — tänk såna där säkerhetskort på flygplan eller färglagda steg för steg-illustrationer som upplyser hur man ska tvätta händerna. Men skenet bedrar. Som vore detta kontemporär teater planterar Drnaso ledtrådar och skiftar diskret scenografi, ljus och färgskala. Mellan bildrutorna och Drnasos intelligenta manus uppstår glapp som bäddar för mindfuck.
Vem är egentligen teaterläraren, med det typiskt fejkklingande namnet John Smith? Har han kanske en hemlig agenda?
Det förvirrande greppet är förstås högst medvetet, som en inbyggd uppmaning att läsa med ro, vara uppmärksam på detaljer och tänka efter vilket fiktionslager som för stunden ligger överst. Fylla i luckorna och tolka själv. Det här är ingen bok för rastlöst snabbscrollande, och jag rekommenderar den (därför) varmt.
Som en tröst om boken känns konstig kan man påminna sig om att temat faktiskt ändå är teater. Eller är det? För Acting class handlar lika mycket om att tappa kontakten med verkligheten i sökandet efter mening med sitt trista liv, och risken att manipuleras av någon som utnyttjar ens svagheter och längtan efter kontakt. Eller så är hela världen en teaterscen, alla människor bara skådespelare, och livet en enda lång, märklig dramakurs med öppet slut.
