Jan Björklund gör Sverige dummare
Från grundskolan till högskolan har nu effekterna av Jan Björklunds skolpolitik fått full effekt.
Internationella studier visar att läsförmågan minskar för svenska elever i årskurs fyra. Kunskapsutvecklingen i matematik och naturvetenskap är redan sämre än i jämförbara länder. Varje år Jan Björklund suttit som skolminister har allt färre elever lämnat grundskolan med behörighet att komma in på gymnasiet.
Därför kom Högskoleverkets statistiska analys 22 november inte som någon överraskning. Rubriken är ”Andra länders utbildningsnivå riskerar dra ifrån Sveriges” och de statistiska jämförelser som presenteras är verkligen förödande.
Under genomsnittet
Den svenska utbildningsnivån ligger numera under genomsnittet i OECD, en sammanslutning av utvecklade stater. Examensfrekvensen, alltså andelen studenter som slutför utbildningen inom viss tid, ökade fram till 2006 till 41 procent. Sedan vände kurvan nedåt och låg 2010 på 37 procent.
Det kan låta lite, men samtidigt har genomsnittet i OECD fortsatt uppåt. Om man dessutom rensar bort utländska studenter som läser i Sverige sjunker resultaten ännu mer.
Katastrof
I en globaliserad värld där Sverige ska konkurrera med kunskap är detta inget mindre än en katastrof.
Dessutom har det svenska utbildningssystemet börjat konservera elevernas klasstillhörighet. Genom att ta bort krav på teori i de yrkesförberedande programmen stänger man effektivt dörren till högskolan för alla som inte redan från början bestämt sig för att läsa vidare.
Det fria skolvalet har även, som Skolverket visat, en segregerande effekt där från början gynnade elever valt bort de inte lika gynnade. Eftersom inget gjorts för att kompensera detta är resultatet av valfriheten att den svenska skolan inte längre är likvärdig.
I går skrev TCO:s ordförande Eva Nordmark i Svenska Dagbladet:
”Nu går utvecklingen åt fel håll. Likvärdigheten i grundskolan minskar. Den sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen består.”
”Går åt fel håll”
Konsekvensen av detta är att de som redan har bäst förutsättningar gynnas ännu mer än tidigare. Men också att helheten blir allt sämre.
Jan Björklund ville säkert väl med sina reformer. Han trodde nog att resultaten för alla skulle bli bättre bara man underlättade för eliten.
Men Sverige kan inte konkurrera med bara goda intentioner.