Fångutväxlingen var regeringens enda väg
Johan Floderus och Saaed Azizi kunde inte ruttna i fängelset
Vi förhandlar inte med terrorister, brukar statsmän bestämt deklarera. Det är gäller tills det inte längre gäller. Vid någon punkt finns inte längre något annat alternativ. Den svenska regeringens kom till den punkten i lördags.
Fångutväxlingen där Johan Floderus och Saaed Azizi släptes ur iranskt fängelse i utbyte mot krigsbrottslingen Hamid Noury är resultatet av kohandel med en terrorregim. Det finns inget annat sätt att beskriva det på.
Ulf Kristersson och hans regering har fått kritik för uppgörelsen. Den betyder att en livstidsdömd massmördare går fri.
Gisslandiplomatin fungerar
Utväxlingen innebär att den iranska gisslandiplomatin har visat sig fungera, och ökar kanske risken för att regimen i Teheran kommer att göra likadant vid nästa tillfälle. De styrande i Iran kommer att framställa frigivningen av Hamid Noury som en stor framgång.
Dessutom misslyckades regeringen med att befria en tredje svensk, forskaren Ahmadreza Djalali, som också sitter i iranskt fängelse.
Allt det där är sant. Alla som vill se en världsordning byggd på respekt för regler och anständighet har anledning att vara besvikna. Offren för regimens och Nourys övergrepp upplever säkert frisläppandet som ett svek. Och den värsta mardrömmen upplever förstås Djalalis familj.
Återförenas med sina familjer
Men, och det är ett riktigt men, två oskyldiga människor har kunnat lämna terrorregimens fängelse. Två fängslade svenskar har kunnat återförenas med sina familjer. De har kommit hem till Sverige och till ett liv i frihet.
På sista raden kunde Ulf Kristersson och regeringen inte handlat annorlunda. Människors liv och frihet måste alltid vara den första prioriteten. Annat, som den iranska regimens terror, får man ta sedan. För så här kan inte mullorna få fortsätta.
Krig genom ombud
Iran bedriver inte bara terrorism genom att fängsla utländska medborgare och använda dem som gisslan. Iran driver dessutom krig genom ombud i hela Mellanöstern. Och allt tyder på att regimen av alla krafter arbetar för att skaffa sig kärnvapen.
Men framför allt riktar sig våldet mot den egna befolkningen, mot alla iranier som tvingas leva under regler de inte respekterar eller har bett om. Mot kvinnor som riskerar att drabbas av sedlighetspolisens övergrepp och mot ungdomar som under förra året trotsade regimen för att demonstrera.
Iran är redan isolerat och regimen fördöms. Nu måste den svenska regeringen verka för att trycket ska bli ännu hårare. Uppgörelsen i helgen blev slutet för Floderus och Azizis fångenskap. Men Ahmadreza Djalali sitter kvar i regimens fängelse.
Utväxlingen måste bli starten på ett ännu hårdare arbete för att Iran ska befrias från mullornas grepp.