Det är inte jägarna som hotar svenska älgar
Skogsdirektörerna vill ha sina träd i fred
Älgjakten i södra Sverige började söndags. Tusentals jägare, hundar som skäller och dimma som lyfter över höstglimrande skogar. Falukorv till rasten vid brasan, kepsar i varselfärger och en alldeles speciell spänning i luften. Ullunderställ och läderkängor.
Alla förberedelser med att röja pass, ladda komradion och göra upp med hundkarlar ska äntligen falla ut.
Älgjakten är ett mått för tideräkning. Dagarna räknas i före och efter. På många håll kommer årets jakt att bli annorlunda.
Det handlar om själva förutsättningen, älgen. Stammen har nämligen minskat. Redan för fyra år sedan pratades det om att sätta älgen på rödlistan över hotade arter. En snabb nedgång är ett av de kriterier som kvalificerar.
Jag skrev om det redan då.
I älgens fall ligger det ingen mystisk miljöförändring bakom raset. På sina håll betyder rovdjuren förstås en del, men på det hela taget är det jakten som gör att älgarna försvinner.
Det har helt enkelt skjutits fler älgar än det fötts. På många håll är dagens älgar dessutom varken tillräckligt gamla eller stora för att stammen ska må bra.
Ungefär här misstänker jag att den oinvigde tänker att jägarna får skylla sig själva. Att någon myndighet borde sätta stopp för jakten och låta älgstammen återhämta sig.
Problemet är bara att det inte är jägarna som bestämmer. Älgförvaltningen i Sverige bygger på ett samarbete. Jägarna har representanter. Skogsägarna lika många. Och när det verkligen gäller är det bolagen som sitter med utslagsrösten.
Skogsbolagen vill ha färre älgar. De äter av plantorna. Det är så älgar gör, och röjs dessutom lövträn bort ligger unga tallar extra illa till. Därför kräver bolagen av jägarna att de ska fortsätta att jaga de allt färre djuren.
Många jägare vill däremot ha fler djur. På sina håll har det pratats om att ställa in jakten.
I norra delen av Örebro län har konflikten till och med fått bolagen att trotsa länsstyrelsen. Älgskötselområdet heter Björnjägarens efter en legendarisk lokal konstnär.
Älgstammen i området har minskat så att den nu ligger under målen. Det fick en markägare att byta sida och rösta för begränsad jakt. Beslutet fastställdes av länsstyrelsen i Örebro.
Ändå har det stora skogsbolagen i området, Stora Enzo och statliga Sveaskog, uppmanat jaktlagen att fortsätta som vanligt. Trots att det går emot vad älgförvaltningsområdets och länsstyrelsens beslut.
Tilldelningen är tre gånger så stor som länsstyrelsen beslutat. Och som alla förstår, en skjuten älg kommer inte tillbaka.
– Det ger inte en bra signal till jägarna, säger Johanna Månsson Wklander på länsstyrelsen till Svensk Jakt.
Att skogsbolagen kör över både myndigheter och demokratiskt fattade beslut ger inte en bra signal till någon, skulle man väl kunna tillägga.
– Vi förväntar oss att skötselområdet också följer det beslut som länsstyrelsen fattat, säger Johanna Månsson Wklander.
Mycket lite tyder på att skogsdirektörerna tänker bry sig.