Påskresor för Stefan Löfven
Uppdaterad 2016-03-29 | Publicerad 2016-03-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Påsken är en riktig resehelg. Norrmännen har ett trevligt ord för att beskriva påskens resor. I vårt västra grannland talar man om ”påsketur”.
En påsketur kan också vara riktigt trevlig, beroende på resmål.
Statsminister Stefan Löfven, som haft en evig långfredag sedan han tillträdde, behöver muntras opp och eftersom skadeglädjen är den enda sanna glädjen kommer här tips på fyra resor han borde företa.
Destinationerna är ett urval av platser där socialdemokratin – faktiskt – mår ännu lite sämre än den gör i Sverige.
Trevlig resa!
Amsterdam
De holländska socialdemokraterna PvdA har viss vana vid att regera. Sedan 1982 har de suttit med i fem av tio regeringar. Vid senaste valet vann de stöd från en fjärdedel av väljarna och just nu styr de landet ihop med högerliberala VVD.
Det har väl gått så där. I opinionsmätningarna störtar partiet och om det skulle hållas val
i dag skulle PvdA få stöd av runt 7 procent av väljarna.
I valrörelsen lovade partiet att de skulle gå tillbaka till en klassisk socialdemokratisk politik, i konflikt med VVD. Men så hamnade PvdA i regering tillsammans med liberalerna och fick vara med och driva igenom nedskärningar i välfärden.
Att bryta sina löften är inte populärt.
Aten
De grekiska socialdemokraterna i Pasok har på kort tid fått gå från dominerande maktparti till politisk dvärg.
Kort efter att Pasok vann makten 2009 fick de en massiv skuldkris att hantera. Därefter satte sig partiet i flera koalitionsregeringar ihop med sina politiska huvudmotståndare – konservativa Ny demokrati – för att administrera den av EU och IMF föreskrivna åtstramningspolitiken.
Så blev socialdemokrati
synonymt med brutala löne- och pensionssänkningar, slaktade förmåner, drastiska skattehöjningar och massiv arbetslöshet.
Vänsterradikala Syriza styr nu Grekland och Pasok är mindre än både stalinisterna KKE och nazisterna i Gyllene gryning.
Dublin
De irländska socialdemokraterna i Labour gjorde ett succéval 2011 och fick styra landet ihop med kristdemokratiska Fine Gael. I marsvalet i år tog det slut. Labour backade med 12,8 procentenheter och har nu bara sju mandat i parlamentet – ett bottenrekord.
Varför gick det så illa?
Genom koalitionen kom partiet att positionera sig till höger och uppfattades som allt för förknippade med nedskärningar, säger experterna.
Nu utmanas Labour dessutom av ett helt nytt socialdemokratiskt parti.
Wellington
2016 var det tio år sedan det nyzeeländska sossepartiet Labour senast ledde över konservativa Nationalpartiet i någon mätning.
I opposition har Labour tvingats inse att de kanske inte kan göra anspråk på att regera ensamma. Efter valförlusten 2014 – där väljarna sa att de ogillade partiledaren och inte litade på partiets ekonomiska politik – försöker Labour nu bilda en oppositionsallians med ett miljöparti och högerpopulistiska NZ First.
Sockerskatt är en av partiets viktigaste frågor, men väljarna är fortsatt kallsinniga.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.
Ledarredaktionen