När Lisa, 9, får stanna känner jag igen Sverige
Anständighet är inte ett fult ord
I veckan kom beskedet att Lisa, 9 år, inte ska behöva utvisas ensam till Albanien. I stället får hon ett tillfälligt uppehållstillstånd.
– Det blir världens bästa sommarlov. Jag ska bada, äta glass, sola. Allting, säger hon till SVT.
Hennes fosterföräldrar, Paulina och Hans Backström i Järpås utanför Lidköping, kan andas ut. De har kämpat tillsammans med tusentals andra för att stoppa utvisningen.
Egentligen ville de adoptera Lisa som är född i Sverige och har bott här nästan hela sitt liv. Men först fick de avslag på det och sedan ville Migrationsverket utvisa Lisa till Albanien. Eftersom hennes biologiska mamma på grund av psykisk ohälsa inte kan ta hand om henne skulle Lisa ha hamnat på ett albanskt barnhem. Utan att känna någon, kunna språket eller ha någon verklig koppling dit.
Från ett fungerande familjehem i Sverige med föräldrar som älskar henne och tar hand om henne till ingenting.
I Barnkonventionen, som är svensk lag, står att barnets bästa ska vara vägledande när beslut om barn fattas. Att Migrationsverket tyckte detta var förenligt med att skicka en nioåring ensam till Albanien är faktiskt helt obegripligt.
Fallet har väckt mycket stor ilska.
En av dem som engagerat sig är biskop Åke Bonnier i Skara.
”Något har gått helt fel när samhället inte tar ansvar för dessa minsta och de istället tvingas förlita sig på ideella organisationer och enskilda människors goda vilja” skrev han i bland annat Mariestads-Tidningen i april.
Det har varit flera stora protester mot Migrationsverkets beslut. I mars samlades människor från hela landet för att demonstrera utanför riksdag och regering i Stockholm.
Och den envetna kampen ledde alltså tillslut till seger.
När man går igenom fallet framstår de svenska myndigheternas agerande som helt obegripligt. Lisa har en större kulturell anknytning till Albanien, tyckte Migrationsverket. Vad menar man ens med det?
Lisa kan inte albanska och har inga anhöriga som kan ta hand om henne där. Hon är född och uppväxt i Sverige, bor och går i skolan här. Hennes liv finns i Järpås. Ändå har flera instanser slagit fast att hon ska utvisas.
Är våra lagar verkligen så här omänskliga, frågar sig många.
Folk tycks inte tro det, Justitieombudsmannen har fått ta emot över hundra JO-anmälningar om fallet från privatpersoner.
Även på den punkten skiljer sig Lisas fall från andra: uppmärksamheten. De flesta utvisningar sker utan att Aftonbladet, SVT, TV4 och andra medier berättar om dem.
Delvis beror det på att Lisas fall faktiskt är för absurt, där går helt enkelt gränsen för många. Men till stor del på att hon har ett nätverk runt sig som kunnat – och orkat – protestera.
Själv kände jag en stor lättnad när beskedet kom. En gnista av hopp. Jag känner igen mitt land igen.
Sedan snart tio år har våra regeringar gjort allt för att skruva åt flyktingpolitiken. Lagarna har ändrats men även myndigheternas arbetsmetoder. Och den officiella retoriken låter alltmer ogästvänlig.
Det är som att humanitet och vanlig anständighet blivit fula ord.
De byråkrater som handlagt Lisas ärende följde bara lagen och de vindar som blåser genom samhället. Som i tusentals andra fall. Det finns något banalt i detta, något ansiktslöst.
Men vi borde stanna upp och ställa oss frågan om det verkligen är detta vi vill vara.
Jag vet att frågan är politiskt omöjlig för partierna. De vågar inte längre leda opinionen utan nöjer sig med att följa den. Det blöta fingret har blivit deras politiska strategi.
Men att ducka får stora konsekvenser. Inte bara här. Gränserna flyttas.
I veckan publicerade brittiska BBC ett reportage om den grekiska kustbevakningen. BBC hade länge fått uppgifter om att allt inte står rätt till vid EU:s yttre gräns, vår gräns alltså. Men hade haft svårt att hitta vittnen. Tills nu.
Grekiska myndigheter har länge anklagats för att helt enkelt trycka tillbaka flyktingar över gränsen och hindra dem från att söka asyl i EU. Men de vittnesmål BBC kan berätta om är så mycket värre.
BBC har analyserat 15 incidenter mellan maj 2020 och 2023 där kustbevakningen tryckt tillbaka flyktingar ut till havs. 43 människor dog, vilket inkluderar flera personer som avsiktligt kastats överbord och misshandlats.
Kustbevakningen tillbakavisar anklagelserna men BBC har både vittnen och bilder.
Så var är protesterna mot Grekland? Det är trots allt även vår gräns de vaktar, i vårt namn. Var är fördömandena, kraven på utredningar, i detta fall även brottsutredningar?
Från Stockholm hör jag inget, inte från Bryssel heller. Nyheten har publicerats i Sverige, bland annat i Aftonbladet, men några större reaktioner har den inte väckt. Hur avtrubbade har vi egentligen blivit?
När tvååriga Alan Kurdi drunknade i Medelhavet i september 2015 reagerade hela Europa med chock. Fotot av den lille pojken på stranden publicerades överallt och en våg av medmänsklighet följde.
Egentligen tror jag inte dagens flyktingpolitik är representativ för Sverige. När människor får veta hur det egentligen går till, som i fallet med Lisa från Järpås, framstår politiken som rakt av omänsklig.
När vi får möjligheten att möta en enskild människa, inte bara siffror och statistik, smälter ilskan och polariseringen bort. Vi blir oss själva i mötet med andra.
Fallet Lisa visar på kraften när vanliga människor helt enkelt vägrar ge upp och fortsätter utmana makten. Kraften i folklig mobilisering underifrån.
Det var precis så här vi byggde upp Sverige till ett av världens mest anständiga samhällen. Underifrån. Låt oss inte glömma det till nästa gång.
