Rasister hotar pressfriheten
Den 10 december uppmanade Sveriges största rasistiska hemsida, Avpixlat, sina läsare att provocera och sedan filma kritiska journalister i fall de skulle träffa dem på stan eller krogen. Men de gick längre än så.
"För den händelse ni skulle finna det långtråkigt att vänta på att slumpmässigt snubbla över ett passande tillfälle är det ju förstås aldrig fel att vara sin egen lyckas smed. Bostadsadresser för de flesta politiker, journalister och andra PK-personligheter finns bara några kostnadsfria musklick bort på tjänster som..."
I dag på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen diskuteras den ökande extremismen, i Europa och i Sverige. Säkerhetspolisen brukar beskriva hot mot enskilda journalister som att de hotar personer, men inte det demokratiska systemets grundvalar.
Det är en felaktig analys. När sidor som Avpixlat samlar det anonyma näthatet i riktade kampanjer mot enskilda journalister är det pressfriheten som är under attack, inte bara personerna.
Som Aftonbladet kunnat visa tidigare är Avpixlat i praktiken en integrerad del av Sverigedemokraternas propagandamaskineri. Sidan har finansierats via Kent Ekeroth, riksdagsledamot för SD. Den fungerar också regelbundet som kanal för SD:s partiinformation. Jimmie Åkesson har själv sagt att den tillhör den: "sunda delen av internet".
Avpixlat lade även ut en instruktion till hur man hittar journalisternas hemadresser, även när adresserna tagit bort från söksidor som "Eniro" och "Hitta". Grafiskt illustrerades detta med hur Avpixlat själva tog fram hemadresser till Aftonbladets publisher Jan Helin och kulturchef Åsa Linderborg. I efterhand har Avpixlat försökt radera och klippa i dessa inlägg.
I mitten av december publicerade Sundsvalls Tidning en serie granskande artiklar om SD:s riksdagsledamot Johnny Skalin. Bland annat hade han levt på bidrag samtidigt som han arbetat för SD. Utbetalningarna från Försäkringskassan slutade inte förrän han kom in i riksdagen.
Avpixlat svarade med att hänga ut den enskilda journalisten som gjort granskningen. Man efterlyste också via nätet känsliga privata uppgifter om journalisten i uttalat syfte att publicera dem som en repressalie.
Vilka är det då som skriver, läser och kommenterar på dessa hemsidor? Ingen vet, eftersom nästan alla är anonyma.
Den så kallade serieskytten i Malmö, Peter Mangs, var en flitig deltagare på Avpixlats föregångare Politiskt Inkorrekt. Anders Behring Breivik skrev regelbundet kommentarer på den norska motsvarigheten dokument.no.
Efter terrordådet på Utøya la dokument.no ut det Breivik skrivit på sidan i en särskild fil. Syftet var att ta avstånd men det som slår en är hur lik han låter alla andra som skriver där. Samma ord, kommentarer och koder. Han är en i gänget, sticker inte ut.
Mangs och Breivik sitter i fängelse men på Avpixlat skriver tusentals andra anonyma personer. När journalister hängs ut kan inläggen få över tusen kommentarer. Diskussionerna om enskilda personer som hängs ut fortsätter också regelbundet på andra sidor.
Den som kritiskt granskar SD får numera räkna med att bli utsatt för hatkampanjer på nätet och även ibland hotad. Genom Avpixlat har SD skaffat sig förmåga till systematisk avskräckning. En politikens motsvarighet till Hells Angels klubbvästar, om du granskar SD vet du vad som väntar.
I Sverige har vi ett starkt skydd för pressfriheten. Inga myndigheter skulle drömma om att lägga sig i tidningars arbete eller förfölja journalister. Men hur hanterar vi att ett av riksdagens partier, genom ombud, gör just detta?
Pressfrihet är inte bara att media formellt ska vara fri utan även att journalister ska våga granska och skriva vad de vill. Hur många röster har redan tystnat när de ser vad andra råkat ut för?
Vissa hot har även uppmärksammats i media. Som hotet mot Ola Sigvardsson, pressombudsman. Efter en artikel i höstas om en uppmärksammad tunnelbanerånare målade någon tunnelbanespår utanför hans bostad och hällde djurblod över.
Eller händelserna efter att Katarina Mazetti nyligen skrev en krönika i Ica-kuriren om svenskhet. Förutom det vanliga med hatkommentarer och hatmail har hon trakasserats via telefon. Dessutom har någon varit hemma hos henne och bankat på fönster och dörrar.
Eller Åsa Linderborg, vars hemadress Avpixlat hängde ut och som efter hoten under ett antal dagar inte kunde vistas i sitt eget hem.
Vilka står bakom hoten mot Sigvardsson, Mazetti och Linderborg? Ingen vet.
Men en sak vet vi. När journalister inte längre vågar skriva vad de vill, eller granska vissa politiker i rädsla för repressalier öppnas dörren till ett helt annat samhälle.
Vi borde bromsa den här utvecklingen i tid.