Försvaret är ett (M)-fiasko
12 JANUARI 2012. Försvaret
I juni förra året ställde Rysslands dåvarande generalstabschef Nikolaj Makarov till en mindre diplomatisk kris i Finland.
Under ett föredrag i Helsingfors varnade han Finland för att närma sig Nato och även för att genomföra övningar i landets östra del. Men värst var kartan. Med ett tjockt rött streck avgränsade han Rysslands ”intressesfär” från Natos. I den ryska låg Finland, liksom de baltiska staterna och halva Sverige, inklusive Stockholm. Det blev ramaskri i finska tidningar.
– Generalen har hållit ett tal, konstaterade Finlands president Sauli Niinistö med karakteristisk kärvhet, och slog fast att en ”felaktig analys leder till en felaktig slutsats”.
Från Sverige var det ganska tyst, vilket förvånade många.
I november fick general Makarov sparken i en av Vladimir Putins utrensningar men inget tyder på att Ryssland ändrat inriktning. Så sent som i veckan togs en ny atomubåt i Borej-klass i bruk. Det blir den första i en serie av 14 nya atomubåtar som ska ersätta de gamla sovjetiska. Kostnaden blir 864 miljarder kronor.
– Den är en kärnvapenbestyckad farkost av en ny generation, sa Putin.
Ryssland vill påverka
Nya atomubåtar är en del av den ryska upprustningen. Liksom nya flygplan, nya landstigningsbåtar och en mindre, men effektivare armé.
Ryssland utgör i dagsläget inget militärt hot, och det finns inte heller någon realistisk hotbild mot Sverige. Men oförutsägbarheten i vår del av världen ökar. Att Ryssland i framtiden tänker utöva ett större inflytande globalt och på sina grannar råder det ingen tvekan om.
I morgon börjar Folk och försvars årliga rikskonferens i Sälen. Nyligen sa ÖB att det numera bara finns förmåga att försvara en del av Sverige i sju dagar. Sen måste vi få hjälp. Detta förklarade sig försvarsminister Karin Enström vara nöjd med.
Natolobbyn jublar över ÖB:s uttalande. Som alltid, ska tilläggas. Oavsett vad som händer i världen är deras lösning att gå med i Nato.
Men så är det självklart inte.
Politiken måste ändras
Lösningen är i stället att ändra försvarspolitik. Samtidigt som osäkerheten ökat i världen har Moderaterna sedan 2006 bedrivit en försvarspolitik Vänsterpartiet bara skulle kunnat drömma om. Försvarsanslagen har minskat rejält som andel av BNP, försvarsforskningen har gått från omkring två miljarder per år till 600–700 miljoner och ÖB hotar med att lägga ner en av försvarsgrenarna om han inte får mer resurser.
Ökad oförutsägbarhet och minskad försvarsförmåga är en dålig kombination. Moderaterna borde tänka om.