Sunkig syn på kvinnokroppar
Att föda barn är en allvarlig sak inom idrotten.
En graviditet likställs med en svår skada eller ett dopningsbrott. Något som kan förstöra en hel idrottskarriär.
Härom dagen avslöjade häcklöperskan Sanna Kallur att hon inte vet om hon kommer till OS i Rio. Hon drömmer om att åka dit, men graviditeten har påverkat hennes sponsorkontrakt.
Den som blir med barn bryter nämligen sina kontrakt. Det mest naturliga i världen anses vara ett kontraktsbrott. Och inte nog med det. En professionell idrottare som föder barn förlorar sina tävlingsinkomster och sitt aktivitetsstöd från Sveriges olympiska kommitté, SOK.
Kan inte kombinera
Skidåkerskan Maria Rydqvist och löperskan Moa Hjelmer tappade båda ekonomiskt stöd under sina graviditeter. Stavstjärnan Angelica Bengtsson har börjat se över sina kontrakt därför att hon vill ha barn.
Vi skriver snart 2016 och svenska elitidrottare kan inte kombinera barn och karriär. Vill vi ha kvinnor på elitnivå får vi nog acceptera att de också är människor som kan bli mammor.
Det är ju inte så att en mamma förlorar sin talang för att hon föder barn. Kanotisten Sofia Paldanius var tillbaka i kanoten en vecka efter förlossningen. Simmaren Therese Alshammar tar medaljer efter sin förlossning och siktar nu på OS i Rio.
SOK borde snarare stödja sina gravida talanger så att de snabbt kommer tillbaka.
Borde vara lycka för alla
Kommitténs topp- och talangprogram tar hand om de idrottare som ligger i världsklass. Talangprojektet sponsras av bland annat Nordea, H&M och statliga Vattenfall och vi förutsätter att de företagen har en modern syn på jämställdhet. OS-satsningen får dessutom statsstöd och vi är övertygade om att regeringen ställer samma jämställdhetskrav.
Sedan har vi alla sponsrade skor och sportkläder, men inte ens de företagen vill väl förknippas med en sunkig syn på kvinnokroppar. Gravida idrottare borde inte ens vara ett problem, utan lycka och glädje för alla.