Vi kan inte blunda för kriget i Syrien
Fyra miljoner människor.
Hur många är det? Tretton hela Malmö, ungefär.
Det är också antalet personer som nu har flytt över Syriens gränser till andra länder, rapporterade FN:s flyktingorgan UNHCR under gårdagen. Det är mer än en sjättedel av hela landets befolkning.
Syrien har förvandlats till ett helvete. President Bashar al-Assads regim har gång på gång visat en grymhet mot civilbefolkningen som fått omvärlden att känna avsky. Som skribent vill man gärna visa hur illa det är med hjälp av något tydligt exempel. Men det finns för många. Bilder av mördade barn som ser ut att sova. Kemiska vapen. Död i oändlighet.
Regimens brott och IS
Senast för en dryg månad sen rapporterade inspektörer att de hittat spår av nervgas. Vid sidan av regimens brott mot den egna befolkningen så sprider IS skräck. Människorna som lyckas fly tar sig till grannländerna. Två miljoner befinner sig i Turkiet. I Libanon är var fjärde invånare en syrisk flykting.
Det är till grannländerna som 97 procent av alla från Syrien flyr till, enligt Amnesty. Några få tar sig till västvärlden och det är denna minoritet vår politiska diskussion ofta handlar om.
Ett splittrat Europa
Det är 20 år sedan folkmordet i Srebrenica och Europa förfasas över att det kunde ske. Vi påminner varandra om att aldrig glömma. Samtidigt kan det vara svårt att se hur beslut nu kommer ses i framtiden. Många länder nära oss är skeptiska till att ta emot människor på flykt.
I dag tar Sverige och Tyskland tillsammans emot hälften av alla flyktingar som kommer till Europa från Syrien. I Finland har en infekterad debatt rasat kring om landet ska ha en flyktingkvot på 750 eller 1 050 personer per år.
Absurt sett till helheten.
Storbritannien, Danmark, Polen har också varit skeptiska. Samtidigt som länder bygger murar med taggtråd kring sig diskuterar EU hur tusentals kvotflyktingar från Syrien ska fördelas mellan medlemsländerna. Det blir svårt när några vägrar ta sitt ansvar. Både som medlemsland och som medmänskligt land.
Något slut på katastrofen i Syrien är inte nära, människor flyr över gränserna från ett helvete. Men till vad? De överfyllda flyktinglägren i Libanon, Jordanien och Turkiet är inte platser för barn.
Måste hjälpas åt
Starka ekonomier måste hjälpas åt. De länder som har råd måste ta emot fler.
Sverige har redan visat vägen med ett system där alla syriska flyktingar erbjuds permanent uppehållstillstånd. Fler europeiska länder borde följa det exemplet.
För vad är egentligen alternativet? Att blunda för katastrofen i Syrien går inte längre.