Klart grabben ska ha en bok
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Michael Treschow, som i går lämnade ordförandeposten i Svenskt Näringsliv, gör entré iklädd gyllengul slips, mörkblå kostym och ett stort leende.
– Hej, hej! Hallå! Hur är det?
Han har kallat till presskonferens för att presentera sin nya bok ”Globaliseringens utmaningar – Michael Treschow om näringslivet och framtiden” (Ekerlids förlag).
En av fotograferna vill ta en bild där han poserar med boken.
– Glöm inte att få med Charlie! Det är faktiskt han som gjort den här ? grejen, säger Michael Treschow och tittar förundrat på boken som bär hans namn.
Charlie Brantingson är skribenten som nedtecknat och sammanställt Michael Treschows tankar. De 180 sidorna är vördnadsfullt skrivna och inte speciellt spännande att läsa. Boken känns som en avskedspresent från Svenskt Näringsliv. Klart grabben ska ha en bok!
Treschow berättar om sin direktörskarriär, om sina många resor och om hur globaliseringen leder till nya utmaningar för Sverige. Hoten stavas klimatförändringar, krångliga anställningsregler och för höga löner. Möjligheterna finns i fler mellanstora företag.
Treschows eget mått på den ökande globaliseringen är byggsektorn i Kina och den sydafrikanska bilparken.
– Jag har varit mycket i Sydafrika under hela mitt yrkesliv eftersom Atlas Copco varit aktiva där länge. Nu ser man hur bilparken i Sydafrika har förnyats.
Under resten av presskonferensen ställer journalisterna artiga frågor och nickar åt Treschows svar. Hur de andra reagerar just nu vet jag inte, eftersom jag stirrar generad ner i mitt anteckningsblock. Vad säger han egentligen? Att Treschow var direktör i ett av de svenska företag som valde att övervintra i Sydafrika under sanktionerna mot apartheidregimen är ingen hemlighet. Atlas Copcos stöd till det rasistiska Sydafrika är väl dokumenterat. Men att Treschow så här obesvärat, mitt i ett längre resonemang, hänvisar till sitt gamla företags sjaskiga förflutna förvånar.
När jag lyfter blicken från anteckningsblocket har Treschow för länge sedan lämnat Sydafrika för en utläggning om hur svårt det måste vara för unga människor att bestämma sig för vad de ska utbilda sig till i dag, det finns ju så många val man kan göra. Just det, tänker jag när jag går från presskonferensen, det finns så många val man kan göra.
Mer läsvärd är ”Rödgrön reda” (Hjalmarson & Högberg) av miljöpartiets mesta budgetförhandlare Lennart Olsen. Boken om det rödgröna samarbetet 1998 till 2006 borde vara obligatorisk läsning för alla socialdemokrater som planerar ett nytt samarbete med miljöpartiet.
Lennart Olsen är brutalt ärlig om sitt partis inre liv och slitningar och avslöjar tidigare okända detaljer om mittenpartiernas regeringsförhandlingar 2002. Allra roligast är scenen där Lennart Olsen gömmer sig på toaletten och förhandlar med socialdemokraterna via sin mobiltelefon, samtidigt som de borgerliga partiernas förhandlare står i rummet utanför. Så nära var det att Sverige fick en blågrön mittenregering 2002. Om bara inte centerpartiet avbrutit förhandlingarna.
Göran Persson ger sin version av händelseförloppet i ”Aldrig ensam, alltid ensam” där han anklagar miljöpartisterna för att ha ljugit om sina samtal med de borgerliga.
Den sista pusselbiten som saknas nu är berättelsen från centerpartiets innersta krets. Om hur Maud Olofsson valde moderaterna framför miljöpartiet.