Lärarnas fack i en klassisk tjuvstart

Avtalsrörelsen 2016 tjuvstartade i förrgår kväll. Då bestämde sig nämligen arbetsgivarna i Sveriges kommuner och landsting, tillsammans med lärarfacken, för att förlänga det gällande avtalet i ytterligare två år. Ordet tjuvstart används ibland som en oskyldig bild av otålighet, som när konditorierna dukar upp semlor innan julens pepparkakor är uppätna. Läraruppgörelsen är däremot en tjuvstart i ordets klassiska betydelse. Fusk, kommer somliga att anse. Tanken är att skaffa sig ett rejält försprång gentemot de andra tävlande.

Undvika kapplöpning

Det avtal som förlängdes i förrgår skulle egentligen ha gällt till den sista mars nästa år. Just det datumet löper många centrala kollektivavtal ut, till exempel de som gäller industrin, byggena och handeln. Enligt traditionen är löneökningarna inom den internationellt konkurrens­utsatta industrin också normen för andra branscher.

På det sättet hoppas fack, arbetsgivare och staten kunna undvika en kapplöpning där alla försöker få lite mer än alla andra.

Blir knappast bättre

Baksidan är förstås att utrymmet för att ge grupper som förtjänar det ett extra lönelyft inte blir så stort. Det är ett skäl till att en del yrkesgrupper – bland dem lärarna – valt att skriva avtal utan siffror. De verkliga lönelyften får beslutas lokalt eller direkt mellan chef och arbetsgivare. Tanken är förstås att marknadskrafterna, bristen på personal, ska driva upp ­lönerna. Normen ska kort sagt inte gälla alla. I lärarnas fall har regeringen dess­utom skjutit till tre miljarder extra, just för att höja deras löner. Ingen ifrågasätter att lärarlönerna måste höjas, men i årets avtalsrörelse har lärarna hamnat i en egen division. Det kan öppna för kompensationskrav och har gjort företrädare för andra yrkesgrupper ganska sura. Det blir knappast bättre nu.