Demokratins styrka visades mordnatten
Dagens besked är en antiklimax
Palmeutredningen läggs ner. Åklagare Krister Petersson pekar ut Stig Engström som mördaren men eftersom han är död kommer saken inte att prövas i domstol. De bevis som finns skulle för övrigt inte räcka i en rättssal. Det säger Petersson själv.
En antiklimax. Som "Skandiamannen" har Engström funnits med i utredningen redan från början. Ändå har den ena utredningsgruppen efter den andra i jagat efter andra spår. Det har varit politiska konspirationer och ensamma galningar i en enda röra.
Skakade bilden av Sverige
Mordet på statsministern den där kvällen för drygt 34 år sedan skadade vår lite oskuldsfulla bild av Sverige. Utredningen efteråt har å andra sidan bekräftat de sämsta föreställningarna om vårt land som en ankdamm.
Det har varit många tvärsäkra slutsatser, spektakulära pressträffar och snabba slutsatser. Det har varit rekommendationsbrev och klantigheter.
Dagens besked innebär, om vi väljer att tro på det, att alla har haft fel. Det har så klart startat en våg av kommentarer på temat inkompetens och fiasko.
Det skulle vara lätt att bara stämma in i den kören.
Politiken fungerade
Ändå var det faktiskt en sak som fungerade den där natten i februari 1986, politiken. Mitt i chocken samlade Ingvar Carlsson regeringen. Medan regeringsledamöterna försökte ta in att de mist en vän och arbetskamrat fattade man de beslut som måste fattas. Och trots att ingen kunde veta om mordet skulle följas av ett angrepp mot landet hade Sverige hela tiden en politisk ledning.
Sedan dess har landet upplevt flera omskakande tragedier. Estonias förlisning, tsunamin, mordet på Anna Lindh och attentatet på Drottninggatan.
Rutinerna är bättre, om än långt ifrån fullständiga. Efter terrordådet 2017 kommer jag ihåg hur jag mötte statsrådsbilarna, eskorterade av polisen, på väg genom ett öde Stockholm.
Fick själva ringa efter taxi
1986 fick ministrarna själva ringa efter taxi för att ta sig till regeringskansliet. Men de gjorde det, och redan den natten utsågs en ny statsminister, eftersom det var nödvändigt.
I efterhand framstår den natten som det yttersta beviset för den svenska demokratins styrka. Och för den generationens politikers kompetens och lojalitet med den uppgift de fått att sköta.
Om dagens besked betyder att mordet på Olof Palme ska läggas till handlingarna finns det ändå mycket som måste leva vidare. Arvet efter politikern Palme, naturligtvis. Mordet förblir ett öppet sår. Insikten om hur poliser och myndigheter misslyckades i jakten efter mördaren.
Men också styrkan i en demokrati som hämtar sin legitimitet ur folkrörelser och ansvar för samhället.