Sorgligt när 14-åringar önskar sig tvål till julen
Kristersson sänker skamlöst skatten för de rika
Trebarnsmamman ”Maria” är ensamstående. I SVT:s Aktuellt berättar hon om skammen att inte ha råd med julklappar till barnen. Med tre söner och den lägsta sjukpenningen räcker inte pengarna längre än till det viktigaste, som hyra och mat.
Sen får hon en fråga av reportern som hon fått många gånger: om hon kan göra något annorlunda för att få råd med julklappar.
-Jag har sålt saker, men det finns inget mer att sälja. Jag har inte köpt något till mig själv på flera år. Den frågan gör ont att få, för är det något jag har gjort så är det att vända på alla kronor och tänka annorlunda, säger hon.
Men rösten brister på riktigt när hon berättar om vad som står på sonens önskelista.
- I år har min 14-åring önskat sig tvål och schampo. Det är inte vad en kille på 14 år ska önska sig. Tycker jag.
Att inte kunna ge sina barn en jul som andra känns i många föräldrahjärtan det här året. Flera hjälporganisationer larmar om att allt fler barnfamiljer söker sig till dem. Hela vintern har vi fått höra hur köerna blir längre till soppköken och hur barn försöker äta sig mätta i skolmatsalen på fredagar för att maten kanske inte räcker i hemma.
Efter inslaget hörde många av sig till SVT och ville hjälpa. Det var inte bara jag som blev ovanligt tagen framför tv:n. Dagen efter visades ett inslag om hur arbetsplatser samlar ihop julklappar att ge bort. Man vill göra det man kan, säger en kvinna till SVT.
Men statistiken ser annorlunda ut. Människor har blivit mindre benägna att skänka pengar nu när ekonomin krisar, även om de har möjlighet. Oron gör att de flesta sparar när allt blir dyrare.
Samtidigt ska inte mammor som ”Maria” behöva förlita sig på givmilda främlingar. På hjälporganisationer som delar ut julklappar eller kyrkors öppna dörrar. Att sjukförsäkringen inte räcker, att en inflation kan skicka så många familjer i fattigdom, säger mer om Sverige än hur många julklappar som finns på Röda Korset.
Vi har länge haft en politik som slår på de fattigaste. Sjuka har jagats av såväl s-märkta som högerregeringar.
Det finns en idé om att sjuka blir friska snabbare om de piskas till det. Att arbetslösa hittar jobb snabbare om livet på låga bidrag blir ännu tuffare. Och att det annars helt enkelt går att göra helt andra val.
Det är de här idéerna som gör det skamfyllt för många att be om hjälp. Men skammen är inte deras.
Skammen ligger på politiker som inför skattesänkningar för de rika medan barnfamiljer får stå med mössan i hand utanför soppköket. Men jag tror inte regeringen känner någon skam.
Vid nyår sänks skatten ytterligare för de med högst lön. Helt skamlöst.