Polens ofria val är som en våt dröm för Åkesson
Den goda nyheten är att hans vänner kan förlora
GDANSK Författaren L. P Hartley skrev en gång ”Det förflutna är ett främmande land där man uppför sig annorlunda”.
Det är kanske sant. Men inte i Polen.
I vårt sydöstra grannland är historien alltid närvarande. Det förflutna är hemlandet. Och på söndag går Europas mest historiebesatta land till ett historiskt val.
– Om Lag och rättvisa vinner ett tredje val är vi inget demokratiskt land längre. Vi har fortfarande lite överblivna rester av demokrati. Men det är vad som står på spel, säger Ania Skrzypek, 43, föreståndare för FEPS, de europeiska socialdemokraternas tankesmedja.
Hon har sin bakgrund inom den polska vänstern men är idag i första hand forskare.
Det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa har styrt Polen sedan 2015 och har steg för steg avvecklat den liberala demokratin. Partiet har ett järngrepp om statsmedia och har politiserat den civila förvaltningen, rättsväsendet och en stor del av ekonomin. Man har inskränkt aborträtten och utropat så kallade hbtq-fria zoner. Regeringen har aktivt försökt skriva om Polens historia och förändrat landets kulturinstitutioner och museer i konservativ och nationalistisk riktning.
Det låter som en våt dröm för Jimmie Åkesson. Men den goda nyheten är att allt fler har tröttnat. Oppositionen kan faktiskt vinna, trots Lag och rättvisas institutionella övertag.
– I våras var alla inom oppositionen hoppfulla men under sommaren kändes det som att detta kommer bli svårt. Men nu har det vänt igen och hoppet har kommit tillbaka. Demonstrationen 1 oktober mot regeringen i Warszawa samlade en miljon människor, den ändrade stämningen totalt, säger Ania Skrzypek.
I Brev från nollpunkten (Atlantis 2012) skriver historikern Peter Englund om ett antal platser där historien tagit en ny riktning. Som Stalins terror, Förintelsen och atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.
Englund skrev inte om Gdansk men staden är just en sådan nollpunkt. Klockan 04:47 på morgonen den 1 september 1939 gav befälhavaren på det tyska slagskeppet Schleswig-Holstein, Gustav Kleikamp, order om att angripa den polska garnisonen på fortet Westerplatte.
En minut senare landande spränggranaterna från fartygets enorma kanoner och andra världskriget var ett faktum. I dag är Westerplatte en minnespark. Bunkrar, torn och vallar finns kvar liksom flera minnesmärken.
”Nigdy Więcej Wojny” står det med meterhöga vita bokstäver. ”Aldrig mera krig”.
Inte långt från Westerplatte ligger det tidigare Leninvarvet där Lech Wałęsa 1980 startade den strejk och den fackförening, Solidaritet, som inledde kommunismens fall, Östeuropas befrielse och Sovjetunionens upplösning.
Här finns mycket historia på liten yta.
För Lag och rättvisa har denna historia alltid varit ett slagfält, och ett vapen. Udden riktas lika mycket mot Ryssland som mot Tyskland. Westerplatte och Leninvarvet är byggstenar i en nationell berättelse om hur Polen förnedras och förödmjukas men ändå ständigt reser sig, gör uppror och vägrar låta sig kuvas.
Lag och rättvisas Polen är ständigt ett offer för yttre makter. I dag får EU ofta bära upp den skurkrollen när Bryssel kräver demokratiska reformer och försvarar människors rättigheter.
Men vad händer nu? Om Lag och rättvisa vinner kommer de att fortsätta montera ner demokratin och ta strid mot EU. Men om de förlorar?
– Högsta domstolen måste godkänna valet och presidenten är den som delar ut uppdraget att bilda regering. Lag och rättvisa kontrollerar idag båda, så vad som händer om de förlorar valet vet vi inte, säger Ania Skrzypek.
Valet är varken fritt eller rättvist. Statsmedia bedriver i praktiken valkampanj för Lag och rättvisa och mot oppositionen. Resten av statens institutioner också.
Men hur långt är de beredda att gå för att sitta kvar?
Ania Skrzypek har inget svar.