En stolt spanjor med arrogant finess

Mischa Billing hittar ett spanskt favoritvin.

Ett vin som passar till spanska smårätter? Som är ekat till perfekt balans? Söndags vinexpert har hittat sin absoluta favorit.
 

Jag liksom knycker på nacken av okuvlig spansk stolthet. Och givetvis är det ett riojavin, och givetvis ett rött sådant, som gör att jag bara måste sätta armen i sidan, sträcka på ryggen, knycka med nacken och fyra av en blick fylld av

eldig egen vilja. Marqués de Murrieta Ygay Reserva 2003 går inte oförmärkt förbi någon. Det är fylligt och moget! Allt med en typisk spansk stolt och arrogant finess.
 

Enligt mig är det oemotståndligt på grund av sin underbara balans mellan ekfatsaromerna och den mogna frukten. Det är det som imponerar mest på mig, Marqués de Murrietas oerhörda fingertoppskänsla i att ekfatslagra vin. Eken finns där, den är tydlig men den tar inte över, den bara är sådär gäckande god som ekfatskaraktär är när den är som bäst. Men så var Marqués de Murrieta också först, på 1860-talet, i Rioja med att lagra sina viner på ekfat.
Till Marqués de Murrieta Ygay Reserva 2003 äter jag smårätter av het chorizo, krämig tortilla, stekta paprikor, grillade lammkotletter, lagrad manchego, torkad skinka och bröd som jag doppar i olja och salt. Allt till Paco de Lucias gitarr och Camarón de la Isla hesas röst som fullkomligt

bränner av värsta Bulerías - flamenco i högt tempo.

Mischa Billing